Nybörjarens tankar om den gångna mandatperioden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag gav mig in i politiken för första gången för fyra år sedan – till och med till min egen förvåning. Jag tänkte att om jag får en plats i någon nämnd, så är jag nöjd. Men det blev ett hopp direkt in i det djupa vattnet, jag kom in i fullmäktige och fick dessutom en plats i stadsstyrelsen. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Det har verkligen varit mycket att lära sig. Bara mötesrutinerna har varit en inlärningsprocess i sig, för att inte tala om själva sakfrågorna. Tid har det tagit.
En positiv överraskning har varit hur god samarbetsandan har varit. Jag hade förväntat mig att beslutsfattandet skulle vara mycket mer konfliktfyllt, men till min glädje hade jag fel. Särskilt arbetet i stadsstyrelsen har fungerat väl. Vi har diskuterat sakfrågor över partigränserna i en god anda och oftast nått enighet till slut.
Särskilt arbetet i stadsstyrelsen har fungerat väl. Vi har diskuterat sakfrågor över partigränserna i en god anda och oftast nått enighet till slut.
Under den gångna mandatperioden har vi haft stora och dels svåra frågor på bordet som vi har varit tvungna att arbeta oss igenom. Stadsdirektören har bytts ut och stadens organisation har byggts om till och med två gånger. Första gången gjordes det på grund av att social- och hälsovården flyttades bort från kommunens ansvar, och andra gången för att den nya modellen inte visade sig fungera. Det var bra att se att man kunde rätta till det som inte blev bra från början.
Jag tycker att staden nu, i slutet av mandatperioden, har fått upp ett bra driv. Det finns en genuin vilja att utvecklas och växa. Inget sker förstås över en natt, att ändra kurs tar tid och kräver delvis också en attitydförändring. Dessutom krävs ekonomiska satsningar, samtidigt som ekonomin redan är ansträngd.
Vad har jag själv då lärt mig mest av? Framför allt har jag förstått att allt kostar. Det är lätt att säga att staden borde betala för det ena och det andra, men samtidigt vill ingen höja skatter. Stadens kassa är inte en outsinlig källa. Om mycket pengar läggs på något, måste man fundera på vad det tas ifrån. När beslut fattas, kommer de att glädja vissa men samtidigt kommer andra att bli besvikna.
Jag har också lärt mig att kommunalpolitik inte är något som bara sker långt bort från vanliga människor. Det handlar om att sköta våra gemensamma angelägenheter. Det går faktiskt att påverka. Genom att sätta sig in i frågor, diskutera, ställa frågor och lyfta upp saker kan man skapa förändring.
Det har varit en glädje att få lära känna många nya människor och få lära mig av dem. Jag vill rikta ett tack till var och en som jag fått dela denna resa med. Ett särskilt tack vill jag rikta till Markku Orell, som har gett mig stöd och lärdomar och inkluderat mig som jämlike, trots att jag inte hade någon tidigare erfarenhet, samt till Gilla Granberg, som har lett stadsstyrelsen med positiv anda, gott samarbete och med brinnande engagemang för Pargas bästa.
Framför allt går mitt tack förstås till er, kära väljare! Vi i Samlingspartiet är mycket tacksamma över att ni uppskattat vårt arbete och röstade fram två tilläggsplatser åt oss i det nya fullmäktige. Tack – det här ger en god grund att fortsätta på!
Beslutsfattarna i Pargas har getts möjlighet att öppna upp vad som händer i staden, på, mellan och under de politiska mötena. Alla partier turas om att skriva kolumner.