Varför är fullmäktigemötena så tråkiga?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den som har följt Pargas stadsfullmäktiges möten på YouTube har kanske märkt att det inte förs särskilt livliga diskussioner där. Det kommer sällan motförslag, och ännu mer sällan omröstningar. Det betyder dock inte att demokratin inte fungerar.
Demokrati betyder att majoriteten bestämmer. Allas åsikter har betydelse, men den åsikt som får mest stöd ”vinner”. Vi kunde visst rösta om allt. Istället brukar vi diskutera frågorna långt innan de ens når beslutsfasen, och därför finns det mindre att rösta om under själva mötet.
En lokalpolitiker diskuterar med människor i mataffären, på hobbyn eller på bussen. Ibland dyker dialogen upp på sociala medier, ibland via e-post. Man diskuterar med andra politiker, både inom det egna partiet och med representanter för andra partier. Man utreder frågor med stadens tjänstemän, ber om tilläggsuppgifter och kastar fram idéer. Det finns seminarier, workshopar och arbetsgrupper. I nämnderna förbereds kommande och ibland komplicerade ärenden redan under punkten ”övriga ärenden”, så att föredragandena får en uppfattning om hur ärendet bör beredas.
Varje parti har sin egen fullmäktigegrupp, där man går igenom diskussioner och tankar man fångat upp på olika håll. Man bör också komma ihåg att det finns frågor som omfattas av sekretess och som därför inte kan diskuteras öppet.
Även fullmäktigegrupperna diskuterar med varandra. Före varje fullmäktigemöte samlas gruppordförandena och diskuterar ifall det är något exceptionellt att vänta under dagens möte. Det här är nyttigt redan av den orsaken att man hinner fundera lite på om den egna ståndpunkten behöver ses över, och hur man ska agera ifall någon föreslår något annat under mötet.
Om det kommer ett motförslag eller rentav en omröstning under mötet är det inget dåligt. Olika åsikter ger en bredare kunskapsbas för våra beslut. Ibland är motiveringarna utmärkta och man ändrar uppfattning, ibland går ett ”bra” beslut emot ens egna etiska principer och då kan man inte acceptera det.
Man får och ska ha åsikter, och vi behöver inte vara överens om allt. Ibland når vi samförstånd genom dialog, ibland genom omröstning.
Ingen av oss kan förstå allt. Vi kan inte heller se in i framtiden eller betrakta saker ur exakt samma perspektiv. Där en ser enorm potential, kan en annan se ett skräckscenario. Ett bra exempel på det här är Keskos byggprojekt vid Vapparvägen. Framtiden får utvisa vem som hade rätt, eller om någon alls hade det. Diskussioner raderar inte alla meningsskiljaktigheter, och det är bra.
Man får och ska ha åsikter, och vi behöver inte vara överens om allt. Ibland når vi samförstånd genom dialog, ibland genom omröstning. Ibland kan även majoriteten ha fel, men det är det som är demokrati. Majoriteten bestämmer.
Dessa diskussioner är oerhört viktiga, även de som sker i butikskön.
Och därför är fullmäktigemötena ofta så ”tråkiga”.
Beslutsfattarna i Pargas har getts möjlighet att öppna upp vad som händer i staden, på, mellan och under de politiska mötena. Alla partier turas om att skriva kolumner.