Ryan är en väv med inknutna garntrådar
Ryor väcker känslor. En del vurmar för textilerna medan andra tycker de är anskrämliga dammsamlare och vill helst göra sig av med dem.
Oberoende så har ryan haft en viktig värmande uppgift genom seklen. Det är först långt senare estetiken kom in i bilden.
Ordet rya härstammar från det gamla skandinaviska ordet ry som betyder ett tuftat täcke. Exakta uppgifter om forna ryor har inte sparats, men man tror att fiskarna vid kusten lärde sig ryatraditionen av vikingarna. Ryan är en praktisk utrustning att ha med på resor då den om dagarna fungerar som en varm mantel och om nätterna som ett täcke. Det kan väl vara att det tuftade täcket är en imitation av en skinnfäll: en päls som är sydd på tyg.
Hur blir en rya till
Traditionellt har ryorna varit stora täcken, väggtextilier eller sittunderlag, men numera tillverkas även små ryor och för andra ändamål än att pryda väggen.
Ryor har traditionellt tillverkats genom vävning på vävstol. Som botten kunde ullgarn eller klippta invävda mattrasor användas.
Nockor knyts i varptrådarna och mellan nockraderna vävs bottenväven. Vanligtvis kombineras 3–4 nockor i varptråden. Garn i olika färger skapar en nyansrik färgyta. Som nockor används i allmänhet ullgarn. Ryor tillverkas också genom att knyta på färdigt botten.
Nockorna sys på säckväv eller på färdig bottenväv. För att nockorna skall bli lika stora används en skårad måttsticka runt vilken garnet lindas, sys fast i underlaget för att sedan klippas upp längs skåran.
När ryan var färdig kunde nockorna klippas helt jämna med sax och linjal.
Traditionens bakgrund och historia
Den första säkra uppgiften om att ryor fanns i Finland är från medlet av 1400-talet då man vet att Olaf Nilsson, slottshövitsman på Tavastehus slott, ägde en rya. Ryor tillverkades som sängtäcken av yrkesvävare i slottens egna arbetsstugor eller underlydande kronogårdar. De som fått läran på slotten och herrgårdarna spred kunskapen i den närliggande omgivningen. Från slott och herrgårdar spred sig ryorna till borgarhemmen och därifrån till allmogehemmen.
De tidigaste ryorna var tätt varpade och varma. Ryan användes så att den tuftade delen låg mot den sovande och det släta bottentyget låg uppåt. I förmögnare hem var båda sidor tuftade, ena sidan värmde och den andra prydde rummet.
När ryan blev ett dekorativt dagstäcke och senare en vägg- eller golvprydnad blev den andra sidan slät igen.
Temat till ryan togs sannolikt från andra samtida textilier. Mönstren var inte nedskrivna utan förmedlades som så mycket under den tiden, utifrån minnet.
Det uppkom lokala mönster och färgkombinationer som Karis-Lojo ryan av Ebba Ahlbäck.
Ryorna vävdes av husmödrarna och döttrarna, men vid behov även av professionella ryaväverskor.
Ryans guldålder inföll sig i slutet av 1700-talet och första hälften av 1800-talet.
Ryan hörde till dotterns hemgift
Brudparet vigdes på en vigselrya och efter vigseln användes ryan som ett täcke. Eftersom det var ett viktigt tillfälle ville man göra dem så vackra som möjligt. En typisk vigselrya är färgrik med många symboler som lyckobringande fåglar, skyddande kors och ett livsträd som skulle bringa lycka till familjen.
Vigselryan används ännu i dag och i många församlingar hittar man en bröllopsrya som tas fram vid vigselceremonin.
Intresset vaknar bland konstnärer
Ryatraditionen höll på att försvinna när vaddtäcket började ersätta ryatäcket. I och med nationalromantiken i början av 1900-talet började konstnärerna intressera sig för ryan. Akseli Gallen-Kallela planerade en av Finlands kändaste ryor ”Flamman” som ingick i inredningen i den finländska paviljongen under världsutställningen som hölls i Paris år 1900. Ryan var i jugendstil och bilden var inte symmetrisk. Han banade väg för en rya, knuten i friare former.
Rya boomen
Gamla ryamodeller samlades och publiceras i böcker och tidningsartiklar. Mönster och modeller av ryor publiceras i ett flertal tidningar eller särskilda mönsterhäften.
Försäljningen av ryor på postorder ökade explosionsartat i skiftet mellan 1920- och 1930-talet. Det skulle vara enkelt att knyta en rya. Färdiga ryakit med komplett tillbehör kunde beställas. Min svärmor var en inbiten ryafantast. Hon beställde ryahäften från Sverige och ritade av mönstret och skred till verket.
Så kom ryamattan, Borggård, till på 1950-talet. Mattan som idag pryder golvet hos undertecknad.
Ryan på återgång eller uppgång?
Utgången av 1900-talet betydde ett nytt skede i ryans liv. Många har inte längre plats för en stor väggrya, men däremot passar små ryor även i en liten bostad.
Ryorna har visat sig kunna anpassa sig till förändring. Amatörer och professionella har hittat nya uttrycksformer. Till exempel stolryor, graffitiryan och pixelryan som görs av garnbollar.
Tack vare nya uttrycksformer väcker ryan nytt intresse. Även gamla farmorsryor tilltalar återigen nya generationer.