När kommer vintern egentligen?

Jag är född i november. Närmare bestämt den 16:e om vi ska vara riktigt noggranna. Då jag var barn, tonåring och ungdom, var marken alltid snötäckt den tiden på året. Om inte marken redan var snötäck brukade åtminstone den första snön dala ner i dessa tider. Oftast blev snötäcket bestående. Jag minns väldigt tydligt då man på min födelsedag klädde sig varmt och gick ut på gården tillsammans med de övriga barnen (jag bodde på den tiden i ett stort höghus med många barnfamiljer) för att bygga snögubbar och snöslott – och förstås ha snöbollskrig mot grannhusets ungar.

De krigen var för övrigt hårda duster med rekognosering, spionage med mera. Värsta strategispelet med andra ord. Då man kom hem efter en lång dag var yllevantarna fulla med snöklimpar som plockades bort innan man hängde upp vantarna för att torka i badrummet.

De tiderna känns långt borta, eftersom det inte på många år funnits någon snö den 16 november. Tvärtom, oftast har det regnat som f-n just den dagen. Åtminstone förra hösten som enligt statistiken var den regnigaste sedan 1956. Behovet att skotta snö har varit minimalt, högst en eller två gånger i vintern. Jag tror det var vintern 2012–13 då jag senast skottat snö riktigt ordentligt.

Då snöade det så gott som varje dag. När månne det blir vinter i år – eller blir det alls någon vinter?

Är jag oroad? I själva verket inte, främst litet nöjd. Här bör jag säkert förklara mig, eftersom alla talar om klimatförändringen i dagens läge. Klimatförändringen är ett faktum som jag inte tänker förneka. Det är inget bra fenomen. Men eftersom jag på senare år blivit allt mer negativ till vintern som årstid – frånsett julen – är jag på det sättet nöjd med den rådande situationen. Visst är regnet också irriterande, men inte mer än så.

Däremot förstår jag inte mig helt på den rådande klimatångesten. Då jag senast röstade i riksdagsvalet förstod jag inte alls varför man talade om valet som ett klimatval. Inte röstade vi ju in klimatmänniskor, utan representanter som ska se till alla finländares bästa.

För ett par dagar sedan hörde jag också om en kartläggning där man konstaterade att en stor del av vårt byggnadsbestånd inte klarar av klimatförändringen. Ökat regn och skeva vindar gör att våra hus lider, inte minst i kusttrakterna. Det största problemet lär vara regnen som förväntas öka. Inte bra.

Något borde sannerligen göras. Att vi här i Finland surar över läget och gör våra klimataktioner påverkar inte den stora helheten i större utsträckning. Men visst, vi kanske mår bättre. Det är förstås i sig en bra sak. Det viktigaste skulle utan vidare vara att få de stora miljöbovarna i schack – och att få den där ena snubben i USA att inse läget. Det ser illa ut och jag hoppas innerligt att kommande generationer är klokare än oss och kan svänga på trenden. Det tror jag att de gör. Det är inte för sent ännu.

Timo Järvenpää
0400-242 131/timo.jarvenpaa@aumedia.fi
översättning Mikael Heinrichs

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*