Körkolumnen: Pargas Damkör

Här står vi nu, i en korridor i Gdansk University of Technology, och väntar på att få gå in i festsalen för att sjunga. Med nykammat hår och nyss pålagt läppstift, med hjärtat som bultar i bröstet och det där nervösa suget i magen. Vi står i rad, i förbestämd ordning, och koncentrerar oss på vår kommande uppgift. På givet tecken tågar vi in på scenen. Framför oss sitter fem allvarliga män bakom ett långt bord. På bordet har de våra noter. Deras uppgift är att kontrollera att vi sjunger enligt dessa noter, att vi sjunger i rätt takt och tonart och att vi inte sjunger falskt!

För vem har sagt att en kör måste vara perfekt för att tävla?

Vid en mogen ålder av 50 år deltog Pargas Damkör för första gången i en körtävling, Gdansk Choir Festival den 8-10 mars 2019. Kören hade sitt jubileumsår i bakfickan och tanken var att kören skulle göra en körresa efter jubileet. Då Gdansk Choir Festival dök upp som ett alternativ till körens resa togs detta med körtävling inte på ett så stort allvar. Det faktum att vi faktiskt skulle tävla, i körsång, började sjunka in hos mig själv först några månader innan resan. Vad hade vi riktigt gett oss in på?

Jag har sjungit aktivt i kör i nio år, först i Pargas Damkör och sedan också i projektkören Exaudio. Under dessa nio år har jag fått uppleva mycket. Inom ett halvt år har jag deltagit i två körtävlingar, nu i Gdansk och förra året i Prag med Exaudio. I samband med den första tävlingen kände jag stark att körsång och tävling inte skall kombineras.

Människor gör fel och misstag, och det gör också en kör som består av högst mänskliga sångare. När man tror att man kan en sång utan och innan, sjunger man mitt i allt helt åt skogen, vilket kan rubba balansen i sången för hela kören – been there, done that! I en körtävligt kan just det felet vara avgörande för hur många poäng man får av domarna och hur man placerar sig i tävlingen. Jag protesterar mot den perfektionism som eftersträvas och tänkte under min första körtävling att detta är inget för mig.

Då Pargas Damkör åkte till Gdansk för att tävla gjorde jag det med inställningen att vi reser iväg för att ha roligt tillsammans och prova på något helt nytt. Jag försökte förtränga det faktum att vi faktiskt skulle ställa oss upp framför de strängaste av kritiker och jämföras med riktigt duktiga körer.

På lördag förmiddag hade vi vår tävling och vi sjöng så bra vi bara kunde, vi hade inte sjungit fel, inte sjungit så farligt falskt. Vi hade tagit oss igenom pärsen. Kören placerade sig inte bland de bästa, men vi fick tillräckligt med poäng för att få hämta hem ett bronsdiplom. Det viktigaste för mig var ändå att kören vågade, kören visade kurage! För vem har sagt att en kör måste vara perfekt för att tävla? Varför skulle inte en helt vanlig Kombi-kör kunna tävla i körsång, med sina styrkor och svagheter?

Tävlingsresan var ett resultat av idogt arbete där alla gjorde sitt bästa. De korister som inte deltog i resan agerade kritiker på övningarna, uppmuntrade och inspirerade. Vi är stolta över vårt bronsdiplom och ser fram emot nya utmaningar!

Paula Gratschev
körsångare och styrelsemedlem i Pargas Damkör

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*