Tiden blir en viktig, ja kanske rentav avgörande fråga i vårens kommunalval.
Då tänker jag inte på coronatiden, och frågan om det går att ordna kommunalval med den egentliga valdagen den 18 april eller inte på grund av pandemiläget.
Nej, jag tänker på tiden, som allt fler av oss skattar så högt.
I den enkät som PK gjorde bland nuvarande fullmäktigeledamöter med frågan om de ställer upp för återval eller inte i vårens kommunalval (PK 10.9.2020), så säger både en del av dem som slutar och en del av dem som tvekar att det som talar emot en kandidatur är tiden, eller bristen på tid.
En av de nuvarande fullmäktigepolitikerna säger att det är svårt att få arbetsliv, övriga uppdrag, familj och vänner, fritid med mera att gå ihop med aktiv politik, ”som de facto kräver flera hundra timmars arbetstid per år”. Det är tuffa krav.
Samtidigt vill väljarna gärna ha aktiva personer som politiker, personer som känner många människor och vet vad de tycker, och som vet vem man ska kontakta för att få något gjort.
Väljarna vill att den som ska fatta beslut om hur mycket vi Pargasbor ska betala i skatt, vilka skolor som eventuellt ska slås ihop och hur mycket pengar det ska finnas för att köpa in nya böcker till biblioteket har kunskap om vår vardag.
Vi vill att våra demokratiskt valda representanter vet vad vår verklighet innebär.
Den som själv är närståendevårdare vill att beslutsfattarna ska veta vilket slit det är, den som själv är småbarnsförälder vill att de som fattar besluten vet att dagisgrupper inte kan vara för stora.
Vi ställer med andra ord stora krav på grannens Peter eller ungarnas klasskompis mormor som ska fatta besluten.
Eller som överhuvudtaget ska ställa upp för att kanske bli valda för att vara de som fattar besluten.
Kommunalpolitiken blir samtidigt allt mer krävande.
I Pargas ska staden investera omkring 20 miljoner euro i ett nytt skolcentrum, en av de största investeringarna genom tiderna.
Det fullmäktige som väljs våren 2021 får också balansera den kommande social- och hälsovårdsreformen på Pargasnivå.
Det kan kännas både skrämmande och lockade.
Här behövs såväl erfarenhet som nyfikenhet.
Framför allt behövs viljan att vara med och påverka, viljan att bidra, viljan att dra sitt strå till den gemensamma samhällsstacken.
Och tid. För att vara en engagerad lokalpolitiker behövs tid.
Det här kan bli en riktigt stor utmaning för partierna – och egentligen också för alla oss andra, som inte har tänkt ställa upp, utan som tycker att någon annan kan föra vår talan.
Vem är beredd att ställa upp för oss? Vem har tid för det?
Redan frågorna i sig visar att vi andra borde känna stor högaktning för dem som är beredda att jobba för det gemensamma bästa, för allas vårt Pargas. För oss.
Kampen om tiden blir kanske den riktigt stora valkampen.
Kommentarer