Glad självständighetsdag, Finland

Jag har alltid varit väldigt fosterländsk. Finland är ett kärt land för mig. Finland är ett vackert land. Vi har det bra här och man kan bo tryggt här. Finland är helt enkelt det bästa landet i världen.

George Orwell, förfadern till Big Brother, definierade på sin tid patriotism ungefär så här: ”Med patriotism avser jag att man är fäst vid ett visst ställe och ett visst levnadssätt som man anser vara bäst i hela världen, men utan att med våld pracka det på andra. Patriotismen är till sin natur försvarsinriktad, både militärt och kulturellt sett”.

För mig innebär fosterländskheten helt enkelt en hängivenhet för Finland och det finländska sättet att leva. Vi finländare är ett annorlunda och tidvis udda folk. Vi antingen godkänner de som kommer utifrån eller motsätter oss dem totalt. För vissa är Finland ett ställe som enbart är till för finländare. För mig är Finland ett land som är vänligt sinnat mot alla.

Min goda vän som flyttade till England höll under sin tid i London stenhårt fast vid sin finländska identitet och följde noggrant med allt som skedde här. Tidvis var han mer insatt i vad som skedde här än jag var. Hans son Ralph, vars gudfar jag är, är väldigt stolt över sina finländska rötter – trots att han i princip är en renodlad britt. Ett rättesnöre som jag hållit fast vid är konstaterandet som min kompis kom med då han intervjuades i TV2:s dokumentärserie ”Utlandsfinländares berättelser”. Han konstaterade att han under sin tid i London lärt sig tolerans. London om något är en verklig kulturernas smältdegel. Ett bra rättesnöre också för oss finländare.

Hur definierar man då termen ”finländsk”? Svårt att säga, men vi bör också komma ihåg att våra rötter finns på någon helt annat håll än här uppe i norr. Vi har levt både under ryskt och svenskt välde och har en stark svensk tradition i baggaget. Därför är Finland också ett tvåspråkigt land – och bra så. Det är en rikedom som vi välsignats med.

Finland är också ett idrottsgalet land. Vi har (haft) våra spjutkastare, vi har (haft) våra backhoppare och löpare – och äntligen har vi också våra fotbollsspelare som mer än förtjänar folkets stöd och beundran. Den finländska fosterländskheten kommer garanterat att synas i sommar i Köpenhamn och S:t Petersburg, dit finländska fotbollssupportrar kommer att vallfärda. I laget finns namn som Kamara, Sparv och Hradecky som alla ordar om vårt lands kulturella rikedom och mångfald.

I morgon infaller vårt lands 103:e självständighetsdag. Vi är en rätt så ung nation, men har under årens lopp visat framfötterna och fått åtnjuta stor respekt, inte minst som värdnation för Europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors och andra toppmöten. Finland har ett gott rykte ute i världen. Låt oss hålla fast vid det också i framtiden – låt oss förbli toleranta, fosterländska och framför allt finländare! Glad självständighetsdag, Finland!

Böle: Björneborgarnas marsch!

Timo Järvenpää
0400-242 131/timo.jarvenpaa@aumedia.fi

översättning Mikael Heinrichs

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar PK:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Underteckna kommentaren med både ditt för- och efternamn, tack.


*