Den här showen är minst lika häftig

Efter att flera gånger ha öst beröm över både ungdomsshower och sommarteatrar i Pargas är det utan någon som helst tvekan på sin plats att söka fram samma skopa igen. Den här gången går den i riktning Musikinstitutet Arkipelag.

Den alldeles ypperliga dansteaterföreställningen om kattbaletten i skärgårdsstaden är nämligen en prestation som heter duga. Att fixa koreografier, skriva texter, komponera låtar, skriva manus och hålla ordning på alla dansare och musiker – både stora och små – är verkligen inget litet jobb.

Men det har lärarna och eleverna vid Arkipelag gjort – vid sidan om den vanliga dans- och musikundervisningen – under så gott som hela våren.

Slutresultatet var minst sagt imponerande och något som sannerligen fler än de lyckligt lottade biljettinnehavarna borde få chansen att ta del av. Jag hoppas verkligen att det görs en komplett videoinspelning av föreställningen i något skede, så att den blir tillgänglig för fler än de omkring 800 som nu får chansen att se föreställningen från läktarplats.

Hur är det egentligen, talar du dans, måntro?

Visst var det trångt, visst var det varmt, men vad gör nu det? Då man får njuta av en sådan dans- och spelglädje som Arkipelageleverna bjöd till med i tisdags är det fullständigt egalt.

Tio minuter in i föreställningen hade man redan hunnit glömma allt det – och man var fullständigt inne i showen.

Att det dessutom handlade om ett samarbete mellan de olika kulturskolorna i staden gör inte precis saken sämre. Mera sådant i fortsättningen, alla gynnas av ett fungerande samarbete, eftersom det skapar ringar på vattnet. Ju mera det görs nu, desto mera görs det i morgon eller nästa år.

Förhoppningsvis blir det flera liknande samarbetsproduktioner i framtiden.

Vilken insats alla lärare och pedagoger gör inom kultursektorn – på båda språken dessutom. Det talas ibland om att kulturutbudet i Pargas fokuserar alltför mycket på den svenskspråkiga delen av befolkningen, men det argumentet håller nog knappast i längden.

Kattbaletten om något var ett exceptionellt exempel på att a) det funkar hur bra som helst med tvåspråkighet och b) språket spelar egentligen ingen roll då det kommer till kultur (eller mycket annat för den delen).

Dans är dans, om man så talar svenska, finska, ryska, hindi eller tagalog som sitt modersmål. Musik är musik, helt enligt samma premisser.

Hur är det egentligen, talar du dans, måntro?

Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Läs ocksåKatternas konstinstitut intar PIUG fram till lördag

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*