Berättelser om mat och om min stad

Om jag kunde förmedla den här texten muntligt, skulle jag nu be dig blunda. Sedan skulle jag säga ett ord. Kanske smultron. Festlimpa. Chokladägg. Eller kålgryta.

Jag skulle be dig ta in ordet och känna efter vad det väcker. Vad ser du framför dig? Kan du känna en doft eller smak? Kommer du att tänka på någon speciell situation? Vad hände? Vem var med? Hur var vädret? Vad tänkte du? Hur upplevde du stunden?

Vi bär alla på berättelser, och många av dem gömmer sig bakom ett enda ord som ger associationer. Just nu samlar Vårkultur-projektet in matminnen. Låt dig inspireras, delta i evenemang och lämna in dina egna matminnen!

Bejaka varandras berättelser! Både kring middagsbordet och i samhället, där allt som sker bidrar till vars och ens berättelse om sin stad.

Genom att tillsammans sitta ner och prata om matminnen får hela sällskapet reda på nya saker om varandra och berättelserna lär inte ta slut i första taget. Allas berättelser är olika, men antagligen hittar ni beröringspunkter och skapar tillsammans en ny berättelse, just för stunden.

Åtminstone skapas en känsla av gemenskap – även om det skulle vara så att bara en av er gillar kålgryta … Det finns visserligen en etikettsregel om att vid middagsbordet endast prata om den mat vi har framför oss, inte om annan mat, men regler är väl till för att brytas om ändamålet är gott?

Utmaningen är kanske att parera den konversation som många middagssällskap idag kommer in på: matrekommendationer och -trender. Matdiskussioner kan lätt glida över i prat som inkluderar och exkluderar, och sådana bordsdiskussioner tycker jag är värre etikettsbrott.

Gemenskap och god stämning är helt enkelt bättre för matsmältningen. Liksom överlag för drivkraften, välmåendet och produktiviteten i ett samhälle eller en organisation. Hur kan vi t.ex. skapa en gemensam berättelse som ger en lockande och positiv bild av vår stad och av skärgården?

När jag nyligen deltog i ett forum för företag från hela skärgårdsområdet, från Åboland via Åland till Stockholm, ingick ett inlägg om vad som gör en plats till en destination. Alltså till något mer än en plats. Kanske handlar det om att synliggöra och acceptera olika berättelser, och låta dem bilda en spännande helhet. Om att våga lyfta fram någon annans spännande berättelse, och lita på att det inte är en nackdel för mig att grannen gillar kålgryta. Det gynnar ju vår lokala kålodlare!

Bejaka varandras berättelser! Både kring middagsbordet och i samhället, där allt som sker bidrar till vars och ens berättelse om sin stad. Berättelser som färgar vår vardag och besökarnas bild av oss.

Tove Hagström
Lärare, psykodramatiker och egenföretagare samt ordförande för Väståbolands företagare

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*