Tack och förlåt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Detta är min sista PK-kolumn i egenskap av fullmäktigeledamot i Pargas stad. Efter att ha varit medlem sedan den nya staden såg dagens ljus 1.1 2009 (och före det fullmäktigemedlem sedan 1993 i Åbo och Pikis) är det nu dags att ge över stafettpinnen åt andra.
Det har varit intressanta och tidvis mycket turbulenta tider. Många ekonomiskt kärva perioder har drabbat staden, men alltid har det löst sig på något sätt. Viktigt är att komma i håg att inte drabbas av panik och göra förhastade beslut utan egentligen bara göra det som en kommun alltid bör göra hela tiden: bestämma vart man är på väg, se över alla delar av verksamheten och garantera att skattebetalarnas pengar används förnuftigt. Servicen finns till för invånarna. Slösa ska man aldrig, och inte göra kortsiktiga beslut.
Då jag jämför de första ganska svåra åren med dagens situation har många saker blivit bättre. I början trodde några på allvar att man nästan borde utplåna de olika stadsdelarnas egen identitet, för ”nu är vi ju alla ett”. Det var en horribel och dödsdömd strategi som vi nu lyckligtvis äntligen kommit ifrån. Stadens alla delar upplevs i dag (av de flesta) som en av stadens viktigaste styrkor och olikheterna bör utnyttjas på bästa sätt. Att vi äntligen kommit så långt att staden har en mycket viktig skärgårdsnämnd, som jag är medlem i ännu en dryg månad, och numera även en skärgårdschef (som jag dock vidhåller att borde heta turism- och skärgårdschef) är mål som jag jobbat för i åratal. Att staden dessutom nu äntligen kommer att göra upp ett skärgårdsprogram är det minsta man kan begära av landets största skärgårdsstad. Att staden nu äntligen också lyft upp föreningslivet på den piedestal den förtjänar, är en bra sak. Mest är jag orolig för fullmäktiges svaga roll. Den har inte den pondus den borde ha. Det är den nya fullmäktigeordförandes uppgift att på nytt stärka dess roll och lyfta fullmäktigeförsamlingen upp från gummistämplarnas djupa dike.
Mest är jag orolig för fullmäktiges svaga roll. Den har inte den pondus den borde ha. Det är den nya fullmäktigeordförandes uppgift att på nytt stärka dess roll och lyfta fullmäktigeförsamlingen upp från gummistämplarnas djupa dike.
Alla partigrupper har redan länge hävdat att stadens viktigaste strategiska målsättning bör vara befolkningstillväxt i stadens olika delar. Nu är det äntligen så också i praktiken, men i sista valetet. Om inte staden börjar växa, ens lite, mycket snart börjar servicenivån sjunka och sen vill ju ingen flytta hit. Än så länge finns det en strid ström av människor som vill flytta dels till Pargas, dels till skärgården. De söker lyckan, en trygg vardag i vacker omgivning, aktivitet och gemenskap. Det måste staden hjälpa dem att finna.
Jag fortsätter att påverka för mig viktiga frågor i välfärdsområdets fullmäktige (ett varmt tack till alla röstare) och i nationella Skärgårdsdelegationen SANK, samt i flera föreningar. Viljan att jobba för en bättre värld går aldrig ur tydligen.
Jag önskar alla en skön sommar!
Beslutsfattarna i Pargas har getts möjlighet att öppna upp vad som händer i staden, på, mellan och under de politiska mötena. Alla partier turas om att skriva kolumner.