Paris metro: gratis gym och dagligt äventyr

PK
En dam med blommor i håret
PK
Sandra Wallin/Sandy Bee
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag har alltid varit fascinerad av Paris metro. Paris har 14 olika linjer. En del blir längre med fler stationer, medan helt nya linjer kommer att dyka upp om ett par år. Metrolinje 14 har expanderats ända till Orly flygfält, tack vare de olympiska spelen 2024. Mina favorit metrostationer är Concorde (linje 1): Väggarna är fyllda av bokstäver. Medan man väntar på metron kan man identifiera ord och meningar, bra tidsfördriv. Arts et Métiers (linje 11) är gjord helt och hållet av brons. Det är som om man skulle befinna sig i en ubåt. Franklin D. Roosevelt (linje 1) är också ganska spännande för det känns som om man skulle åka metro under en stjärnhimmel. Liège (linje 13) har vackra målningar som är direkt målade på kaklen.

Paris metrosystem har en nackdel: det finns bara en del stationer med hiss. Så länge som man är ung och kry är trapporna inget problem. När man sedan får barn blir det lite annat. Barnvagn är tillåten i metron men i och med att det inte finns hiss blir vagnbärandet genast i ingången en utmaning. Om man är två personer plus en vagn går det ju ganska enkelt, men om man är ensam med vagn blir det knepigare. Man blir så beroende av andra metroanvändare. Kan någon hjälpa, s´il vous plaît? Alltid hittar man nog förr eller senare hjälpande händer, men då får man inte heller ha bråttom och bör ta i beaktande att stressade parisienare kommer att bara blint springa förbi en.

Själv föredrar jag att bära mitt barn i sele och vika ihop kärran på axeln. Då är första etappen av metroäventyret redan avgjord. Följande etapp är att köpa biljett 2,55€/väg, sedan plingar vi kortet i automaten och så kommer vi igenom metrodörrarna. Om du har en vagn är du beroende av metropersonalen så att de kan öppna en bredare dörr för att kliva in - men typiskt franskt, är personalen i bland på vift i metron och inte bakom disken. Då får du ringa på en klocka, hoppas att någon svarar och faktiskt anländer om x många minuter som lovat. Som vi redan vet är fransmännen inte världens bästa på det här med tid och tidräkning, tio minuter kan i själva verket betyda mer mot tjugo minuter…

Varje resa för med sig ett nytt, litet äventyr - på gott och ont, ibland med svett och tårar eller roliga historier att berätta till vännerna när man äntligen anlänt till sin slutgiltiga destination!

Väl inne i metron blir det oftast fler trappor. Följande etapp är att hoppa in i metrotåget och hitta en sittplats. På den här fronten är fransmännen nog mycket duktiga. 90% av tiden kommer alltid någon och klappar på axeln eller ropar ”madame” pekandes på en ledig plats om det är mycket folk. Det är mycket sällan man hamnar stå med ett barn i famnen. Ibland måste man byta linje och då blir det oftast mer och mer trappor med långa och oändliga korridorer. Den värsta stationen är Montparnasse-Bienvenue (linje 4) med flera förbindelser och tågstation. När man anlänt till sin destination blir det oftast fler trappor och tunga dörrar förrän man äntligen kommer ut. Dagens idrott gjord och musklerna tackar! Det har nog hänt mig ett par gånger att människor föreslagit att hjälpa till att bära vagnen, man blir så glad att man lätt tackar ja!

Metroupplevelsen som en nybliven förälder är en kärlek-hat-relation. Om man är envis och självständig så får man bära och gratis idrotta samtidigt. Det går att ta den lättare vägen och förlita sig på andra medpassagerare men det är för energi - och tidskrävande. Inte har man alltid lust att fråga hjälp av springande parisienare som dessutom är på dåligt humör!

Metron är framför allt en upplevelse, unik resa varje gång med alltid något nytt och intressant att upptäcka. En gång i tiderna sade jag att mitt drömyrke skulle vara att jobba som metroaffischist - limma reklam på väggarna. Det såg lätt och roligt ut. Metron har hemliga gångar och spökstationer som inte längre används eller som används för filmindustrin… Varje resa för med sig ett nytt, litet äventyr - på gott och ont, ibland med svett och tårar eller roliga historier att berätta till vännerna när man äntligen anlänt till sin slutgiltiga destination!

Sandra Wallin/Sandy Bee

Sandra Wallin/Sandy Bee
Publicerad: