Ett allt djupare träsk
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är tjugo år sedan 2006. Ett omtumlande år, jag var med i en kinesisk nyårsshow, Finland vann eurovisionen och mamma dog. Det var ett tungt år personligen, men globalt känns det som ett toppenår jämfört med idag. Det året firade jag dubbla jular, dubbla nyår och hann med två dubbla gräl. Jag studerade i Peking, och mina bästa vänner var från Lettland, USA och Ryssland, därav två jular – och eftersom vi var i Kina blev det också två nyår. Det vanliga nyåret firade vi på en populär rysk restaurang i Peking, det var god mat, musik och kosackdans, väldigt mycket vodka och skumvin. Det var en mycket rolig kväll där vi satt och skrattade vid bordet, bubblande på engelska, ryska och kinesiska. Det känns som ett sekel sedan, utvecklingen i världen har varit sorglig.
Hur som helst, det uppstod några minnesvärda gräl det året, som efterhand hjälpt mig förstå olika sätt att se på världen. Det första kom några dagar före nyåret, på självaste vanliga julafton. Vi åt middag tillsammans på en japansk-koreansk restaurang på universitetsområdet, och kom in på politik. Diskussionen urartade småningom i en rätt häftig debatt på ryska, som jag senare fick förklarad för mig. De ryska flickorna förstod inte varför ett land som Lettland egentligen vill vara självständigt. När man skulle kunna vara en del av något stort och viktigt som Ryssland. De ville veta varför man ville vara själv, liten och oviktig i världen. De lettiska flickorna tog illa upp och försvarade sitt land med allt högre tonfall, men konstaterade efteråt att ”de förstår inte, och de kommer aldrig att förstå”. Samma diskussion var bekant i Kina gällande Tibet och andra mindre delar av riket som emellanåt antydde att de skulle vilja vara för sig själv. Kineserna förstod inte varför – ”här skickar vi en massa pengar, vi bygger upp infrastruktur, genom att vara en del av Kina är de en del av en stormakt, varför vill de byta bort allt det?”
Tänk om man hade vetat, till exempel den där nyårsaftonen för tjugo år sedan, där en finländare, några letter, ryssar och amerikaner satt på en restaurang i Peking och hade kul, då världen var en positiv och glad plats där våra nationer var vänner - att världen inte skulle fortsätta gå framåt.
Jag hade några månader därefter själv ett gräl på lite annat tema med min kinesiska chef. Han menade att när utvecklingen går framåt i väst, kommer vi att bli mer lika asiater i vårt tankesätt, det gällde kollektivet kontra individen. Jag blev smått chockad och protesterade vilt – vadå, det är ju precis tvärtom! De kommer att bli mer lika oss. De har varit förtryckta i årtionden medan resten av världen gått framåt, snart kommer de att börja lyfta fram individen framom kollektivet, och individens rättigheter! Min chef blev därefter högljudd och kontrade med att de har en femtusenårig historia fylld av visdom, att de senaste hundra åren stundvis varit lite torftiga påverkar inte de stora sanningarna, och jag ska inte komma med några påståenden när jag kommer från ett land som typ låg under vatten när den kinesiska civilisationen redan blomstrade! Idag kan jag konstatera att vi båda hade fel, utvecklingen gick inte framåt åt någondera hållet.
(Dessa ideologiska gräl ledde förstås inte till nån större konflikt, de löste sig som gräl brukar lösa sig – det kom en fest emot och sen glömde man gammalt groll.)
Tänk om man hade vetat, till exempel den där nyårsaftonen för tjugo år sedan, där en finländare, några letter, ryssar och amerikaner satt på en restaurang i Peking och hade kul, då världen var en positiv och glad plats där våra nationer var vänner - att världen inte skulle fortsätta gå framåt. Att vi troligen stod på höjdpunkten av en global utveckling, och därefter skulle sjunka ner i ett allt djupare träsk av främlingsfientlighet, motsättningar, väpnade konflikter, mer hat i största allmänhet och världsledare som tar nya rekord i lögner. Hur kom vi hit? Vad hände som fick utvecklingen att vända?
Jag bara noterar, att Facebook öppnades för allmänheten just år 2006. Ett forum utan samvete eller källkritik, där trollen småningom fritt kunde ta plats och bygga upp alternativa verkligheter för folk som vill känna sig lite mer speciella än andra, för att samla makt och pengar till sig själv. Kanske är det bara ett lustigt sammanträffande. Kanske inte.