Mer än en symbol
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För några veckor sedan promenerade jag runt i Helsingfors. Huvudstaden kryllade av människor, sommarvärmen låg tung över gatorna och regnbågsflaggor kunde skymtas lite här som där i stadsbilden. Samma eftermiddag satte jag mig på tåget hem och fastnade i en Tik Tok-video där Pride debatterades och särskilt regnbågsflaggan i offentligheten. I kommentarsfältet fanns bara två läger, inga nyanser.
Det slog mig snabbt att Pride har blivit något som människor antingen är “för” eller “emot”. Inte i första hand en fråga om människorna utan symbolen. Regnbågsflaggan har blivit just en sådan symbol. För många står den för trygghet, gemenskap och allas lika värde. Samtidigt som den för andra har blivit till och med provocerande. Oavsett relationen till flaggan är det nog många som glömmer, eller rent av struntar i, vad Pride i grunden handlar om. Det handlar inte om särskilda rättigheter för någon, utan om grundläggande lika rättigheter. Rätten att kunna leva sitt liv utan att behöva vara rädd för andras reaktioner.
För de flesta är det en självklarhet att kunna presentera någon, hålla sin partner i handen på stan eller prata om den man älskar, utan att först göra en riskbedömning.
Det är nog också något många aldrig behöver reflektera över. För de flesta är det en självklarhet att kunna presentera någon, hålla sin partner i handen på stan eller prata om den man älskar, utan att först göra en riskbedömning.
Jag tycker det är tydligt att sociala medier har gjort Pride mer synligt än någonsin. Framför allt under juni fylls flöden av regnbågsfärger, kampanjer och stöd. Jag tror att synligheten skapar allt mer gemenskap och får människor att känna sig mindre ensamma. Men med det goda följer också en baksida. Samma plattformar som sprider stöd ger också utrymme för hat och en debatt där det allt för ofta delas upp i “för” och “emot”, som debattvideon jag såg. Som om människors rätt att vara sig själva vore en åsiktsfråga bland andra?
Det här betyder inte att alla måste delta i en parad eller hissa en regnbågsflagga. Men kanske skulle fler vinna på att lyfta blicken från symbolerna och fundera över vad de faktiskt står för. Bakom flaggan finns människor. Människor som vill kunna leva sitt liv.
Snart är juni över. Flödet fylls av andra debatter. Men människors rätt till respekt och likabehandling följer inte kalendern. Kanske är det just därför Pride fortfarande behövs. Inte som en symboldebatt, utan som en påminnelse om något som inte borde vara förhandlingsbart.