Gammal på ett ögonblick
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De som har fyllt eller snart fyller 70 kan andas ut – att bli lite äldre går ännu rätt så långsamt.
Men om några år kan det gå på ett ögonblick. I Danmark har man redan fattat beslut om att höja pensionsåldern till 70. I Finland höjer många inom näringslivet rösten för 70 år också här, vårt land har inte råd att friska människor lever på pension, utan att arbeta. Ungdomarna tycker lika, de vill inte att de skall slita på jobbet till 70 och betala en fjärdedel av lönen till friska, bowl-, kort- och golfspelande pensionärer. Det hade nog inte jag heller velat vid fyllda 40.
Ögonblicket då?
Jo, när du i framtiden går i pension vid 70 är du i samma veva för gammal för att sitta i flera bolags och organisationers styrelser, förvaltningsråd och liknande.
Samhället du tillhör har slagit fast, före 70 är du för ung, följande dag är du för gammal.
Undantaget är en stor skara världsledare som enligt den här logiken redan passerat bäst före datumet, dock ej sista användningsdagen.
Debatten om pensionsåldern kommer säkert att fortgå länge än. I Danmark tog man väl som vanligt emot beslutet om höjd pensionsålder med en øl och en axelryckning. I Finland knyter vi väl näven i fickan och tiger. I Frankrike föreslog regeringen en höjning från 62 till 64 år - långt ifrån 70 - och fransmännen parkerade sina traktorer vid Triumfbågen, klädde sig i gula västar och brände en massa bildäck. Kulturerna är olika i den del av världen där vi ändå kan skatta oss lyckliga att alls få pension. Så regeringen lade hela reformen på is, fransmännen ska inte ha lika hög pensionsålder som andra, inte ens nära.
Vem har då rätt? Svar: alla och ingen på samma gång. Vi talar inte om grupper utan om människor.
Arbetet, arbetsuppgifterna, ekonomin och framför allt hälsan och trivseln på arbetet varierar stort.
Har du ett trevligt, gärna välbetalt jobb, är i god form och dessutom kanske får välja att jobba deltid kan du ju göra som hotellkungen Olav Thon i Norge och sluta som VD vid fyllda 100 år (knäna blev så svaga) och gå över till att bli styrelseordförande.
Har du ett trevligt, gärna välbetalt jobb, är i god form och dessutom kanske får välja att jobba deltid kan du ju göra som hotellkungen Olav Thon i Norge och sluta som VD vid fyllda 100 år (knäna blev så svaga) och gå över till att bli styrelseordförande. Fast det var kanske ett felbeslut för han avled kort därefter.
Men har du en massa krämpor, vantrivs med ditt arbete och får slita från morgon till kväll är det lätt att förstå att 70 kan kännas fel och övermäktigt.
Lösningen är som vanligt svår. Svårt att dra individuella gränser som av alla uppfattas som rättvisa. Det är nog ändå dit vi måste sträva. Rent statistiskt får man väl anta att skillnaderna i hälsa nog är störst mellan 60 och 90. Som vanligt fungerar moroten bättre än piskan. En del ekonomister kanske håller på modeller med mera piska men jag tror att ett samhälle med nöjda medlemmar blir både bättre och billigare.
En opinionsundersökning visade nyligen att 74% av 54-84 åringarna anser att det hos oss förekommer åldersdiskriminering och 59% anser att äldre blir behandlade som andra klassens medborgare. Det mesta handlar om oron för egen och närståendes hälsa.
Hur ska man tolka det här? De skröpliga och de som oroas för sin kommande skröplighet är tydligen många men hur ska vi fördela samhällets knappa resurser?
Hur ska man tolka det här? De skröpliga och de som oroas för sin kommande skröplighet är tydligen många men hur ska vi fördela samhällets knappa resurser?
Att tycka att man är andra klassens medborgare är lite väl starkt, i Norge köper pensionärerna honnörsbiljett på bussen och i Spanien kallas pensionärerna jubilados.
Jubelmedborgare låter väl bra!
I varje åldersgrupp finns det de som lever under knapphetens kalla stjärna men det finns också många som lever ett bra liv med små problem. Var och en står som vanligt sig själv närmast. I Finland är inte demokratin hotad, så som den tyvärr verkar vara i allt flera länder, så debatten om hur vi ska skapa ett bra samhälle för så många som möjligt men sporra till individuell framgång kan och ska fortsätta.
Men ett gnällsamhälle vill vi inte ha.