Åtta gånger åtta är sextiofyra
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Min arbetsplats, Finlands äldsta teaterhus d.v.s. Åbo Svenska Teater ska genomgå en omfattande renovering inom en snar framtid. De senaste åren har det kartlagts, undersökts, fyllts i frågeformulär och jagats offerter. Mest tid har ändå gått åt att förklara för diverse personer hur en teaterverksamhet ser ut och vad som krävs för att skapa en produktion. Det är både gulligt och provocerande att icke-insatta personer tycks tro att föreställningarna liksom bara uppstår, precis i nuet. Det är förstås en del av teaterns magi, att man inte riktigt vet hur häftiga sceniska moment blir till. Men faktum är att i kulisserna pågår det en helt annan föreställning som antagligen skulle vara minst lika intressant att beskåda. Snabba klädbyten. Peruker som dansar förbi. Och i mörkret hissas det och snurras det febrilt på givna order. Medan en föreställning spelas, så skapas redan följande. Verkstäderna i ett teaterhus är i gång året runt.
Den absolut vanligaste frågan jag som skådespelare får är: Hur kan ni komma ihåg vad ni ska säga?! En rimlig fråga, absolut, men frågan avslöjar också teaterns kanske allra största hemlighet.
Men kanske borde jag inte vara förvånad. Den absolut vanligaste frågan jag som skådespelare får är: Hur kan ni komma ihåg vad ni ska säga?! En rimlig fråga, absolut, men frågan avslöjar också teaterns kanske allra största hemlighet. D.v.s. att vi faktiskt övar. LÄNGE. Jag brukar säga till de som frågar, att om de också ägnade 8 timmar per dag i 8 veckor, på att lära sig text, så skulle de också, helt utan skådespelarutbildning, lära sig den. Att plugga text är ett enformigt jobb som måste göras. Men det är också den delen av arbetet som jag styr över helt själv. Jag behöver inte redovisa åt någon hur och när och var jag läser på repliker. Huvudsaken är att jag kan dem när det gäller.
Här hemma pågår ett omfattande tabell-talko. Det är nästan lika avancerat som renoveringen av ett 186 år gammalt teaterhus. Precis som det för många (också skådespelare) tycks komma som en överraskning att man faktiskt måste plugga replikerna för att lära sig dem, så tycks vissa familjemedlemmar tro att produkten av 8x8 och 6x7 är information som helt av sig själv bara ska infinna sig i hjärnan utan att man alls gör någonting för att det ska hända. Nu har vi alla tack och lov insett att så inte är fallet. Vi har så att säga ”tagit tag i saken”. (Läs: mamma har tröttnat på att själva matematiken blir fel, eftersom tabellerna haltar) Visserligen kan man inte prata tyska bara för att man kan räkna upp de tyska prepositionerna. Och visserligen kan man inte nödvändigtvis räkna bara för att tabellerna kommer som rinnande vatten. Inte heller är man en skådespelare bara för att man är duktig på att lära sig utantill. Och man är verkligen inte en teaterhus-renoverings-expert bara för att man tycker om att gå på teater. Men gudarna ska veta att det hjälper att skaffa sig denna baskunskap. Med dessa förnödenheter i bagaget kan man i stället lägga tid och energi på det väsentliga. Lösa ekvationerna. Fokusera på innehållet. Så att det blir rätt på slutet.