Om själen går sönder
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vår kropps fysiska frakturer syns tydligt och det är lätt att få hjälp. När du bryter benet får du akutvård, smärtstillande, uppföljningar och rehabilitering. Man öppnar dörren för dig, du får hjälp med inköp och folk frågar hur du mår. Du börjar gå igen, försiktigt och känner efter: håller benet redan att springa?
Men hur är det med psyket? Får vårt psyke samma omsorg som vår kropp? Massage, motion, muskelvård, vilodagar, utvecklande och stärkande träning? Vi använder vårt psyke konstant och kräver mycket av det. Men vad händer när det inte orkar längre?
Ett brutet ben behöver inte förklaras särskilt mycket – en person som går med kryckor blir sedd. Den som kämpar med sin psykiska hälsa ser vi inte med "kryckor" förrän det är för sent. Det minsta vi kan göra är att fråga hur någon mår, vara närvarande och genuint bry oss om varandra.
Ett brutet ben behöver inte förklaras särskilt mycket – en person som går med kryckor blir sedd. Den som kämpar med sin psykiska hälsa ser vi inte med "kryckor" förrän det är för sent. Det minsta vi kan göra är att fråga hur någon mår, vara närvarande och genuint bry oss om varandra.
Kan vi sänka tröskeln för att be om hjälp genom att prata mer öppet om psykisk hälsa Många upplever fortfarande att det är skamligt att gå i terapi – varför? Jag tycker att alla borde gå i terapi, om inte regelbundet, så åtminstone prova. Öppna upp lite av sitt inre landskap. Jag menar inte att överbelasta terapitjänsterna, utan att vara öppen för tanken. Människan är en enorm helhet. Fysisk hälsa påverkar den psykiska, och psykisk hälsa påverkar den fysiska. Om sinnet är ”nere”, mår kroppen inte heller bra – och vice versa.
Att röra sig på ett hälsosamt sätt, så att det ger energi och välmående, hjälper – när tiden är rätt. Motion ökar lyckohormoner, och dem behöver vi alla. Själv får jag massor av energi och glädje även av att få andra att röra på sig – känslan av välmående smittar. Men det finns också stunder då psyket är så djupt krossat att det inte finns plats för motion. Då räcker det med en lätt promenad i frisk luft.
Mitt levnadsmotto är: "Gott kommer till den som gör gott." Jag tror att genom att göra goda gärningar och tänka gott om andra och sig själv, kommer det tillbaka någon gång.
Mitt levnadsmotto är: "Gott kommer till den som gör gott." Jag tror att genom att göra goda gärningar och tänka gott om andra och sig själv, kommer det tillbaka någon gång. När man omger sig med människor där man kan vara sig själv, växa och få gott tillbaka, så sprids det och förstärks. Med dessa människor kan man också öppna upp och lätta på det som tynger sinnet – och må bättre själv. Professionella hjälper förstås när det handlar om allvarligare psykiska sammanbrott, men i vardagen kan vi själva påverka mycket. Jag vågar påstå att vi lägger mer pengar på bilservice än på vår egen kropp eller vårt psyke. Bilar kan man alltid köpa nya – oss själva har vi bara en av.
Ta hand om dig!