Föreningskraft
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Egen härd är guld värd. Väggbonader med detta ordspråk hänger väl ännu i ett och annat hem, även om dylika väggbonader med diverse visdomsord inte är à la mode på samma sätt som förr – eller på tapeten, så att säga. Ordet härd är väl lika mycket ur mode som broderade väggbonader och kräver kanske sin förklaring. SAOB ger följande definition: öppen eldstad, ”äril”; dels i fråga om äldre eller mera primitiva förhållanden, dels om eldstad med tanke på att den i synnerhet i äldre tid utgjorde en samlingspunkt för familjen.
Härden erbjuder således värme samtidigt som den inbjuder till gemenskap. Visst är det guld värt att ha en egen plats på jorden, en värmande och välkomnande härd att samlas kring när höstmörkret lägger sig.
Föreningshärden glöder när medlemsskaran brinner för den gemensamma saken. Utan fysiska rum där man kan samlas för att brinna för sin idé är det ändå svårt att idka sin föreningsverksamhet. Levande föreningsverksamhet kräver sina givna samlingspunkter.
Detta gäller i högsta grad även föreningar. Föreningslivet handlar i grund och botten om att samlas kring en idé och själva idén är väl den egentliga härden i föreningen. Föreningshärden glöder när medlemsskaran brinner för den gemensamma saken. Utan fysiska rum där man kan samlas för att brinna för sin idé är det ändå svårt att idka sin föreningsverksamhet. Levande föreningsverksamhet kräver sina givna samlingspunkter.
Det gör det samma om det handlar om idrott eller scouting eller marthakretsar. Att ha en egen lya att mötas i, där det alltid doftar likadant, känns likadant, ser likadant ut – det är guld värt. Alltid samma fläck på tapeten, samma stol som knarrar, samma fönster som drar, samma klocka på väggen som visar lika mycket fel varje gång. Det gör ingenting om det är lite primitivt bara det är hemvant. När man är bekväm inom dessa yttre ramar är det så mycket lättare att fokusera på idén och känna glöden värma och ge kraft, föreningskraft.
Deras underhåll innebär dessvärre ofta många gråa hår och långa kvällar för ansvarskännande föreningsaktiva – och ett svart hål i föreningens kassa.
Det finns otaliga föreningshus i vår vidsträckta skärgårdsstad. Deras tillkomst har mången gång varit en höjdpunkt i en förenings verksamhet. Deras existens skapar oersättliga verksamhetsförutsättningar för många föreningar. Deras underhåll innebär dessvärre ofta många gråa hår och långa kvällar för ansvarskännande föreningsaktiva – och ett svart hål i föreningens kassa. Många föreningar klarar sig utan eget hus, men om ingen har husrum att erbjuda föreningar klarar sig väldigt få.
Det byggs ett och annat med offentliga medel i detta land och gärna vill man också erbjuda föreningar samlings- och verksamhetsutrymmen i olika offentliga byggnader vid sidan av allt annat som försiggår där. Samtidigt kämpar många föreningar med sina gamla hus och får väldigt lite, om alls något, stöd för det. Ändå är det just de gamla föreningshusen, i betydligt högre grad än offentliga sektorns byggnadskomplex, som har en plats i människors hjärtan och bär på både kulturvärden och outnyttjad potential. Jag tror det skulle generera mycket behövlig föreningskraft i samhället om offentliga medel i högre grad skulle riktas till föreningarnas egna hus och initiativ. En egen härd kan samtidigt också vara någon annans egna härd. Och guld värd för många fler.