Pippilångstrumpsattityd

När jag berättar för folk att jag gillar att åka på campingsemester med familjen, brukar reaktionen ibland bli att det låter jobbigt. Men jag ser det som ett behändigt sätt att resa.

Vi vandrar inte omkring med vår packning på ryggen, vilket förstås också är en fin upplevelse. Vi lever campingplatsliv, och det är något helt annat. På en campingplats är ofta det besvärligaste att vägen till toaletten är lång. Inte så skoj nattetid, i ösregn.

Jag vill både göra sådant jag vill, och känna glädje över att göra sådant som de andra vill.

Men i övrigt är det rena lyxen att tälta bredvid sin bil. Där finns allt vi behöver, ganska välorganiserat, så om vi någon kväll bestämmer oss för att ta in på hotell blir det mera invecklat. Plötsligt ska vi ha med oss ungefär en grej ur varje kass, men kan inte kånka in allt vårt bagage till hotellrummet.

Ett par veckor på resa brukar föra med sig en skiftning i hur vi uppfattar omgivningen. På samma sätt som under ett scoutläger, där skogen blir hemma. Under lägret förra veckan var det en liten familjelägerdeltagare som sa till sin mamma: ”Titta, dom sitter på golvet och spelar gitarr!” Jo, svarade mamman, ”men det heter marken.” ”Det heter också golv”, konstaterade barnet.

Just så är det. Under våra campingresor sitter vi vid matbordet när vi äter middag på golvet i vår tälttambur.

På scoutlägret hörde jag också en replik som är ett gott rättesnöre för den som vill lyxa till det för sig under semestern. Vargungen: ”När öppnar kiosken?” Ledaren: ”Efter middagen.” Vargungen:

”Då ska jag äta jättelite mat, så att jag orkar med mycket godis sen.”

Ledaren svarade ungefär att den som inte äter mat inte heller får köpa godis, men jag stannar hellre vid vargungens pippilångstrumpsattityd. Den är viktig för mig, som oftast tänker att jag först ska göra det jag måste, så att jag sedan kan njuta av det jag vill.

Jag inser dock att de som tänker tvärtom är kloka. Bäst att börja med att göra det jag vill, för att se till att jag faktiskt hinner göra det!

När jag skrivit klart den här kolumnen börjar min semester, och jag vill nu utmana mig själv att göra det jag vill före det jag borde. (Några måsten finns det väl inte under semestern?) När barnen har roligt, och läggdags passerats vill jag lyssna in och gå med i det de har på gång, i stället för att tjata om tandborstning.

Jag vill både göra sådant jag vill, och känna glädje över att göra sådant som de andra vill. Hoppas att du som läst ända hit lyckas öppna upp och ta emot det sommaren har att ge, oavsett om du semestrar, arbetar eller något där emellan.

Tove Hagström
Lärare, psykodramatiker och egenföretagare

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar PK:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Underteckna kommentaren med både ditt för- och efternamn, tack.


*