Nu får vi röra på oss, men…

Finland har varit mer eller mindre stängt i två månader. Under den här tiden har det märkts hur viktiga motion och idrott är i vårt samhälle.

Inte bara för att alla idrottstävlingar och serier antingen håller paus eller är inställda, utan också för att det sociala umgänget är viktigt.

Internet är fullt av också roliga videofilmer med motionstema och inom olika grenar har man tränat på distans. Det ersätter ändå inte det att man gör något tillsammans. Också den som håller på med en individuell gren vill ha socialt umgänge med andra, även om han eller hon ofta tränar ensam.

För tio dagar sedan kom regeringen med riktlinjer om att utomhusidrottsplatser öppnas från och med i dag, men att begränsningarna för hur många som får samlas ska följas. Idrottstävlingar och serier kan börja igen den 1 juni med specialarrangemang. Det är naturligtvis en glad nyhet för många, men gör en inte helt och hållet lycklig.

Begränsningarna för hur många som får samlas på offentlig plats höjdes till femtio och redan senaste veckoslut utsattes de för prövning, då omkring tusen personer samlades i en park i Helsingfors för att en vacker vårdag beundra blommande körsbärsträd.

Jag medger att jag i något skede har tyckt att begränsningarna har uppmuntrat till lindrig hysteri, men eftersom de finns bör de följas.

Träningarna inom bollspelsserierna förorsakar mycket huvudbry och begränsningen på tio personer, som alltså ändrar den 1 juni till femtio personer, har varit svåra att förstå.

Det betyder ändå inte att man på en fotisplan kan ha tre eller fyra grupper som tränar samtidigt, för då är det inte möjligt att hålla säkerhetsavstånden. Som mest är högst två grupper möjliga och också då måste oerhörd noggrannhet iakttas

Hur blir det då från och med den 1 juli då till exempel fotbollens tipsliga börjar? Då får högst 500 personer samlas. Av dem tar laget, funktionärerna, domarna, tv-teamen och så vidare en stor del. Och hur ska klubbarna definiera vem som släpps in på läktarna och vem som inte får komma in? Det blir en svår nöt att knäcka.

Tipsligan har redan föreslagit att man skulle få dela upp stadion i sektioner, så att det i en sektion skulle få vara 500 personer. Det här skulle vara möjligt med tanke på fotbollsplanen och största delen av landets stadion. I Kuppis finns det rentav tre delar, som alla har egen ingång och egen service. Lätt, eller hur? Men nej, det här fiffiga förslaget seglar i motvind.

Det må nu vara hur som helst, det viktig är att vi är på väg mot det normala – åtminstone på något sätt – och jag får återvända till referentbåset igen. I maj och juni dock med knapp förtjänst.

Timo Järvenpää

timo.jarvenpaa@aumedia.fi

Översättning Carina Holm

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar PK:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Underteckna kommentaren med både ditt för- och efternamn, tack.


*