Få har hört mig blanda mig i någon politisk fråga. Visst har jag åsikter och tankar, men partiernas förehavanden är inte min grej.
I val röstar jag alltid på någon som verkar ha samma värderingar som jag och som driver en fråga som berör mig.
Vanligtvis har den frågan sedan glömts bort när politikern har nått den position som han eller hon har strävat efter.
Olika partier har olika goda tankar, men också dåliga. Jag förhåller mig alltså inte speciellt till något parti.
Och se – nu slingrar jag mig precis som en politiker.
Jag har en åsikt i en fråga som jag också tänker tala om. Jag har läst och hört allt möjligt muttrande om regeringens direktiv gällande ni vet vad. Ja, i coronakrisen.
Eftersom jag antar att det inte har skrivits tillräckligt om det, ska jag bidra (smiley som gråter och skrattar). Jag har förundrat mig över den negativa kritiken som vår nya, unga regering har fått. Hur många har stött på en motsvarande kris under sin livstid?
Det är väl klart att de inte har kunnat ha en modell klar för hur situationen ska hanteras, det har inget land haft. Ingen visste vad vi hade framför oss.
Det är lätt att från hemmasoffan efterklokt kritisera och berätta hur man borde ha gjort. Jag medger att också jag klagade över och ansåg att man i ett tidigt skede borde ha försatt alla som kom från utlandet i karantän i två veckor.
I regel-Finland finns så mycket lagar att man måste kontrollera att man inte bryter mot några lagar eller så måste de ändras, innan några begränsningar införs. Det är inte lätt att besluta om dem eller om begräsningar. I Finland har vi offrat ekonomin, i Sverige människoliv. Vilkendera passar din etik?
Hur märks coronan i min vardag? Inte så mycket. Jag har redan länge trivts bäst hemma, eftersom jag är en asocial eremitnatur. Jag har minimerat butiksbesök. Till jobbet går jag som vanligt.
Det är endast de veckovisa affärs- och cafébesöken med mamma som vi har lämnat bort. I stället har jag fört varor till henne och haft mer telefonkontakt.
Det värsta scenariot hade varit… att jag hade fått smittan och hunnit smitta henne, som på grund av sin ålder hör till en riskgrupp, innan jag hade uppvisat symptom. Sannolikt hade jag i så fall också fört smittan till jobbet där det också finns äldre och sjuka.
Även om man inte kan anklaga någon för att bära på smittan skulle det vara tråkigt att ha ansvaret för att många hade insjuknat, ja, kanske till och med dött.
Men krisen är ju inte över även om det ser bättre ut. Nu får vi hoppas att det att restriktionerna hävs inte leder till någon katastrof. Mycket beror på hur människor tänker agera.
Jag önskar alla en fin sommar med bondförnuft!
Eija Holopainen
Närvårdare, som gillar att jobba med händerna och nya utmaningar
Översättning: Carina Holm
Kommentarer