I dag uppmärksammas den riksomfattande Företagardagen. Över hälften av företagarna i vårt land är ensamföretagare. Varannan ensamföretagare uppskattar sig få ut mindre än 2 000 euro i månaden från sitt företag. Med andra ord har en stor del av företagarna en mindre månadsinkomst än många pensionärer – och som pensionärer hör de till kategorin fattiga pensionärer, eftersom de inte under sin företagarkarriär haft råd att se till att de får en tillräcklig pension.
Vad är det då egentligen som lockar en att bli företagare? Ofta är det frågan om olika tvingande orsaker. Man kanske blir av med arbetsplatsen, eller på grund av andra omständigheter måste sadla om till företagare. Alternativt kan man helt enkelt födas till företagare, såsom jag – eller då åtminstone födas till en företagarfamilj.
Men jag skulle inte välja bort en dag av min företagarkarriär trots det. Jag har fått göra en massa intressanta saker
Jag är med andra ord en företagarunge och i något skede i min ungdom svor jag att det nog aldrig blir en företagare av mig. Hellre jobbar jag för någon annan på en bra post med en bra lön. Efter militärtjänstgöringen var jag arbetslös en tid, innan jag fick anställning hos en annan, en bra post – men en dålig lön. Hur gick det så här?
Efter några jobbiga år var jag tvungen att göra nånting. I ett litet företag fanns det inga möjligheter att avancera på karriärstegen och lönen blev inte ett dugg bättre med åren. Sedan gick det som det brukar. Jag kom in i familjeföretaget och blev anställd av min guldsmeds-konstgravörmästarpappa. Jag jobbade en tid som affärsansvarig och diamantsakkunnig.
Men sist och slutligen var jag inte så intresserad av att sälja guldsmycken, förlovningsringar och armbandsur eller av att byta klockarmband. Det var helt enkelt inte min grej. På 80-talet då rocklivet i Björneborg hade sina glansdagar (Yö, Dingo, Wanha Laine, Mamba etc.) hittade jag mig mitt i smeten i den inhemska musikbranschen. Jag jobbade som manager för Yö och hade min egen artistförmedlingsfirma. Jag var igen företagare och på samma gång ett slags kändis. Så mycket för tanken om att jobba för någon annan ”på en bra post, med en bra lön”.
Jag har nu verkat som företagare i 37 års tid. Helt ärligt kan jag medge att det emellanåt kommit in mer pengar än man hunnit räkna, men trafiken har gått i båda riktningarna. Inget finns kvar i madrassen, det har staten i sista hand sett till att ordna. Som företagare blir man inte rik i Finland. Jag har inte levt slösaktigt, har inte haft råd att göra långsiktiga investeringar och bor inte ens i en ägarbostad, men jag klarar mig.
Men jag skulle inte välja bort en dag av min företagarkarriär trots det. Jag har fått göra en massa intressanta saker. Mitt jobb inom musikbranschen, som idrottsreferent och som redaktör i radio, tv och tidningspressen har fört mig till otaliga intressanta ställen både i Finland och utomlands. Jag har fått träffa en massa fascinerande människor och har fått många goda vänner på olika håll i världen. Inget av detta hade varit möjligt om jag inte hade varit företagare (eller i varje fall lever jag i den tron).
Väståbolands Företagare uppmärksammar Företagardagen i samband med sin traditionella morgonkaffetillställning. Jag har aldrig deltagit i dem tidigare, kanske för att jag inte är medlem i företagarföreningen. Jag har alltid tyckt att medlemsavgiften är för hög, och inte upplevt mig ha så stor nytta av ett medlemskap. Men i dag tänkte jag gå dit och höra hur andra företagare resonerar.
Timo Järvenpää
0400-242 131/timo.jarvenpaa@aumedia.fi
översättning Mikael Heinrichs
Kommentarer