Släktled följer på släktled.
Den generation som genomled kriget är snart nästan helt borta och vi som är födda efter kriget är i pensionsåldern. Våra barn och barnbarn arbetar eller går i skolan. Kommande generationer tar i sin tur över ansvaret från föregående generation och så går livet vidare – gamla och unga tillsammans med egna roller.
Det är fascinerande att tänka sig att våra mor- och farföräldrar och generationerna före dem också en gång var barn.
De har lekt och haft sitt som nutidens barn.
Visserligen har samhället och livet förändrats mycket, men i grunden går varje generation igenom samma saker. Ibland märker man att barnen ser oss äldre bara som så gamla som vi är nu utan att tänka på att också vi en gång har varit unga.
I dagens samhälle möts olika generationer inte nödvändigtvis på samma naturliga sätt som förr, då flera generationer bodde tillsammans.
Samtidigt har både unga och äldre nytta av samarbete och samvaro också i dag.
Temat för femtioårsjubilerande Eläkeliitto, landets största pensionärsorganisation, är ”Generationernas kedja” och som en del av det, ”Färdigheter i arv”.
Tanken är att förmedla färdigheter och lekar från vår barn- och ungdom vidare till nya generationer. I samarbete med daghem eller skola lär man ut traditionella färdigheter som hantverkskunnande eller lekar till barnen.
Samtidigt handlar det om tvåvägskommunikation.
Om man kopplar det man förmedlar vidare till dokumentation, så kan barnen lära äldre till exempel hur man använder datorer.
Bara vi får bukt med den rådande pandemin ska vi börja med det här också i Pargas.
Att sätta sig in i historien och till exempel släktforskning berättar intressanta saker om tidigare generationers liv.
Beklagligtvis vaknar det här intresset ofta onödigt sent.
Ofta hör man någon säga att han eller hon borde ha intervjuat egna mor- och farföräldrar eller föräldrar medan tid var, så skulle man veta mer om sådant som har hänt och som man nu funderar på. Men unga orkar inte riktigt lyssna på gamla människors historier.
Ett bra tips till barn och barnbarn är därför att ge boken ”Berätta för mig mamma/pappa/farmor/morfar” till exempel i julklapp till de egna föräldrarna eller till mor- och farföräldrarna.
Genom att besvara bokens frågor förmedlar man kunskap och information om den egna barn- och ungdomen till kommande generationer. När man har fyllt i boken och returnerat den till gåvans givare, det vill säga till barn eller barnbarn, är informationen dokumenterad och lätt att hitta den dag intresset för historien väcks.
I kedjan av generationer kan en äldre människas liv visa sig vara också förvånansvärt attraktivt. Vårt barnbarn funderade på sin framtid och konstaterade att hen inte väntar speciellt mycket på den där skolan eller på att jobba, men att vara pensionär skulle vara roligt.
Då får man sova länge på morgonen och göra vad man vill.
Heikki Inkari
Ordförande för finska pensionärsförbundet Eläkeliitto i Pargas
Översättning Carina Holm
Kommentarer