Broar

För länge sen koordinerade Fiskis ett miljöundervisningsprojekt där skolor från bl.a. Rumänien och Frankrike deltog. Projektet var EU-finansierat vilket betydde att det hade dåligt med pengar.

Fransmännen kom till första mötet i Pargas med Ryan Air och behövde transport från Birkala flygfält i Tammerfors. Jag mötte dem där kl. 23 på kvällen. Gästerna var trötta efter resan och somnade genast när vi startade mot Pargas.

När vi kom till Kustö och passerade Ämboda (Empo) vägskäl, ett på natten, väckte jag dem för att de skulle få en titt på en stor och fin bro. Rävsunds bro hade då fått ny belysning på vajerknippena och såg verkligen bra ut. Eleverna och lärarna tittade pliktskyldigast på bron, helt utan kommentarer.

Under årens lopp har jag på nytt och på nytt prövat argumenten för och emot och accepterat alternativet bro.

Ett år senare ordnades ett koordineringsmöte i Frankrike. Jag reste dit med Ryan Air, och hämtades från flygfältet i Montpellier nära Medelhavskusten. När vi passerat staden Millau kom vi till en bro som är 2,6 km lång och räknar man ramperna med är den över 4 km. Den går över en djup dal och brospannet ligger så högt att Eiffeltornet skulle rymmas under bron. Då skämdes jag faktiskt för att jag hade väckt våra franska gäster för att titta på Rävsunds bro!

Vi kunde så klart också ha haft en stor och ståtlig bro i Pargas. I mitten på 90-talet hade Vägverket gjort upp planer för en fast vägförbindelse mellan Pargas och Nagu. Alternativen var en tunnel och en snedkabelbro. Alternativen diskuterades ivrigt i pressen.

Många kände obehag för att köra i en tunnel under havet, andra för att köra på en vägbana lika högt uppe som domkyrkans klocka. Om tunnelalternativet förverkligades skulle en bilist inte märka att han förflyttade sig ut i skärgården, bron skulle förstöra utsikten över Erstans nationallandskap!

Miljönämnden var första instans som tog ställning till alternativen. Nämnden hade elva medlemmar, men en var borta från mötet, och rösterna föll 5–5 och ordförandens röst blev avgörande. Jag var ordförande och hade röstat för tunnel och det blev nämndens beslut.

Ärendet gick sen till fullmäktige som hade 35 medlemmar. En lade ned sin röst och efter det föll rösterna 17–17 och ordförandens, Folke Öhmans, röst avgjorde till förmån för bro. Också i Nagu och Korpo röstade fullmäktige för bro, men i Houtskär tyckte man att det var viktigast att få en fast förbindelse, antingen tunnel eller bro.

Vägverket backade, om inte tunnel duger, då blir det ingen fast förbindelse, bron blir för dyr. Ole Norrback var trafikminister och under de sista dagarna som minister fattade han beslutet att den framtida planeringen skall utgå från broalternativet. Beslutet blockerade planeringen i tjugo år.

För några år sedan väcktes planeringen på nytt, men då hade planerna på en bro till Karlö (Hailuoto) avancerat så långt att den var klar att förverkligas. Bron för de 961 invånarna börjar troligen byggas ännu i år. Den blir 8,4 km lång och kostar 150 miljoner euro.

I Pargas måste broarna över Rävsundet och Hessund förnyas. De aktuella satsningarna på nya broar kommer att skjuta fram den fasta vägförbindelsen mellan Pargas och Nagu långt in i framtiden.

Under årens lopp har jag på nytt och på nytt prövat argumenten för och emot och accepterat alternativet bro.

Kari Penttinen
Biolog, f.d. rektor för Fiskeriskolan

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*