Möjligheten till förändring
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Årets sista kolumn. Kanske också den sista helt och hållet, om inte mitt uppdrag fortsätter. Att skriva är viktigt för mig: det får mig att stanna upp, andas och se världen lite djupare. Sinnet vandrar sina egna vägar, kroppen slappnar av och tankarna klarnar. Jag har alltid känt ett behov av att skriva och sätta ord på tankarna på papper – det fungerar för mig som en tömning av huvudet. Jag tycker också om att skriva berättelser och låta fantasin rusa iväg. Den här platsen är förstås inte för sådana berättelser, men jag sparar lite på terapikostnaderna genom att skriva vad som helst, eftersom det lugnar mig. Därför tackar jag för den här möjligheten.
Jag har hittills ganska försiktigt framfört mina åsikter i dessa kolumner, men mottagandet av min senaste text överraskade mig. Psykisk hälsa berör oss alla, på gott och ont, och om det ämnet skulle jag kunna skriva en hel bok. Det är viktigt och alltid aktuellt.
Tack för alla meddelanden och berättelser jag fick från er om min förra text.
Den här gången vänder jag mig dock till ett nytt ämne, en förfrågan från mina följare.
Jag fick ett meddelande där det stod:
"Hur är förändring möjligt? Unga tänker kanske inte ens på att man själv kan förändras och att det nuvarande eller det förflutna inte definierar framtiden."
Jag fastnade för detta, eftersom ämnet går djupt. Jag tror på förändring. På att var och en av oss kan ta ansvar för sitt eget liv och sina val.
Ibland verkar förändring omöjligt när livet går i rasande fart och det är svårt att hålla sig på den smala stigen. Inget barn föds som ”problemungdom”. Problem är inte egenskaper, de har uppstått ur omständigheter. Vad är orsaken, vad är symptomet och vilket ska vi fokusera på? Allt runt omkring kan vi inte påverka, men oss själva kan vi.
Därför förespråkar jag rörelsens kraft. Idrott ger många det som man inte får någon annanstans. En plats där någon väntar på dig, en plats där du är viktig utan förklaringar. Gemenskap gör förändring möjlig när de egna färdigheterna ännu inte räcker till.
Nya människor omkring dig, nya rutiner och känslan av att klara sig – det är början på förändring. Stora steg mot något bättre.
När färdigheterna utvecklas växer också självförtroendet. Nya människor omkring dig, nya rutiner och känslan av att klara sig – det är början på förändring. Stora steg mot något bättre. Förändring sker inte med pekpinnar, utan genom att visa exempel och gå bredvid.
Ofta börjar förändring redan med en liten attitydförändring. Vi kan inte bestämma vädret, men vi kan bestämma hur vi möter det. Samma gäller allt annat i vardagen. Leta efter små positiva saker att vara tacksam för under dagen och fokusera på dem.
Förändring är inte bara ungdomars angelägenhet. Den berör oss alla. Ibland misslyckas förändring, och i Finland ses det som något skamligt. Jag tror att om du inte vågar misslyckas, vågar du inte heller lyckas. Bara de som gör något kan snubbla – och resa sig igen, lärda av det.
Förändring föds ur små steg. För snabba och stora förändringar på en gång leder ofta till att vi snabbt återgår till det gamla. Ge alltså tid. Ge tillåtelse att misslyckas. Gläds åt även små framsteg, vare sig de är dina egna eller en ung människas som du vill stötta.
Och framför allt: prata. Fler vill hjälpa än vi anar.
Vi har alla vår egen stig – döm inte den som kommer emot. Döm inte, utan stötta. Förändring lyckas tillsammans. Jag tror på dig. Jag hoppas att du också gör det.