Malmhattan och Kalk Canyon
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Pargas är en plats som många av oss bär på med en självklar stolthet, men allt för ofta också med en aning återhållsamhet. Som om vi inte riktigt vågar säga det högt att vi tycker att Pargas är bra och att det här faktiskt är en av de mest unika platserna man kan bo på. Vi vet det innerst inne, men alltför ofta är vi för anspråkslösa för att verkligen uttrycka det högljutt.
För en del av oss är Pargas hem i ordets djupaste bemärkelse. Här finns släktens rötter, barndomsminnena, huset och marken som gått i arv från generation till generation. För andra är det en plats man aktivt valt, kanske ett resultat av ett långt sökande där man till slut landat i känslan av att ha hittat rätt. Den gemensamma nämnaren är ändå densamma; vi värderar just det som erbjuds inom Pargas stads gränser.
Men med tanke på framtiden räcker det inte att bara känna det och veta det. Vi behöver också börja agera utifrån det.
Närheten till Åbo är ett tydligt exempel. På 25 minuter är man i centrum av en av landets mest levande städer. Ett av Finlands snabbast växande områden just nu. Det är ungefär samma tid som det tar att ta sig med metro från Drumsö till Fiskehamnen , bara för att ge lite perspektiv. Dessutom går det över 50 bussturer per dag från Pargas till Åbo och lika många från Åbo till Pargas.
Med båt från Bläsnäs till mynningen av Aura å är det också en rätt kort sträcka. Det rör det sig de facto om bara några sjömil. Det är i praktiken ett guldläge som vi har. Ändå behandlar vi det ofta som en parentes snarare än det strategiska trumfkort som det faktiskt är.
Med båt från Bläsnäs till mynningen av Aura å är det också en rätt kort sträcka. Det rör det sig de facto om bara några sjömil. Det är i praktiken ett guldläge som vi har. Ändå behandlar vi det ofta som en parentes snarare än det strategiska trumfkort som det faktiskt är.
Dessutom har vi redan det som många andra bara försöker skapa. Fungerande service, en närhet till naturen och en skärgård som inte bara är vacker, utan genuint unik. Det här är inte något som kan kopieras eller byggas upp någon annanstans. Det finns här – och det är vårt. En skärgård där man på riktigt kan bo och leva året runt. Med daghem, skolor, butiker och restauranger.
Det är därför det är dags att sluta prata om begränsningar och börja prata om möjligheter. Den där välbekanta jargongen om vad som saknas, vad som borde vara större, längre eller högre, riskerar att bli en bromskloss. Ibland känns det som att vi fokuserar mer på det vi saknar än det som verkligen finns. Och medan vi väntar på förbättringar riskerar vi att missa det vi redan har.
Tänk om vi istället vågade “sprätta lite med hängslena”, som man säger. Om vi började lyfta fram vårt eget “Malmhattan” och vårt eget ”Sund” och vårt eget “Kalk Canyon” – inte som interna skämt, utan som faktiska styrkor. För oss må det vara vardag i stadsbilden, men för en besökare kan det vara något helt nytt, något fascinerande och något som sticker ut i mängden.
Det handlar i grunden om att våga tro på kraften i det vi har. Att se det extraordinära i det som blivit vardag för så många av oss. Och att förstå att utveckling inte alltid börjar med stora projekt, utan med en förändrad inställning och öppet sinne till det nya. Det är vi själva som avgör vad Pargas är – och vad det kan bli. Dags att slopa återhållsamheten och i stället räta på ryggen. I väntan på allt det nya ska vi lära oss att vara stolta över det vi redan har.
Beslutsfattarna i Pargas har getts möjlighet att öppna upp vad som händer i staden, på, mellan och under de politiska mötena. Alla partier turas om att skriva kolumner.