Skärgårdsstigen i Reit im Winkl: ”Byn är precis som på vykorten”

Vandrarna från Pargas förälskade sig i Alpernas murmeldjur och pepparkakshus. De långa sluttningarna bestigs steg för steg, utan brådska.

Pargasbon Linnea Mobergs steg blir lättare när hon kommer upp på en alpäng, eller Alm som det heter på tyska. Den fem kilometer långa vandringen uppför under förmiddagen bekymrar inte den trettonåriga vandraren, bara hon får se en ko.

– Jag älskar kor, och egentligen alla djur! konstaterar gruppens yngsta deltagare.

Hon får medhåll av Tuija Hanses, vars önskan inför resan är att få klappa betande kor.

Tuija och Linnea deltar i föreningen Skärgårdsstigens vandringsresa till Reit im Winkl, på gränstrakterna mellan Tyskland och Österrike. Sammanlagt har 19 vandrare från Pargas rest till den pittoreska alpbyn. Deltagarnas ålder varierar mellan 13 och 75 år.

Reit im Winkl är precis den sorts alpby vi är vana att se på vykort. I centrum av den cirka 2 600 invånare stora byn ligger vita hus med träbalkonger utspridda överallt (nej, de är inte gjorda av pepparkakor!). Pelargonerna breder ut sig över husväggarna och tävlar med grannarnas lika praktfulla blomsterprakt. Byborna lever av turismen, och varje vrå är välskött, men ändå genuin, eftersom tyskarna kommer hit för att uppleva den varma småbykänslan.

Vi nöjer oss dock inte med att beundra balkongerna, utan vill upp på bergen. Vi befinner oss på knappt 700 meters höjd och ser hur den närliggande grå bergskedjan Kaisergebirge reser sig över tusen meter högre. Vi vill ta oss till höjderna till fots, men som kloka vandrare börjar vi ibland lite högre upp med hjälp av buss eller skidlift. Höjdskillnader finns det ändå gott om.

”Först upp och sedan ner”

Enligt den lokala vandringskulturen går man uppför på förmiddagen och nedför på eftermiddagen. Däremellan äter man lunch på alpängarna. Förr flyttade korna till sommarbeten på höjderna och familjerna följde med för att vaka över dem. Numera fungerar herdestugorna som enkla och rustika restauranger. Till lunch serveras charkbrickor och olika slags Knödel, alltså dumplings eller mjölbullar, och naturligtvis bayerskt öl. Programmet ”först upp och sedan ner” är alltså väl motiverat.

Lite extra spänning på resan får vi när vi med buss tar oss upp längs en smal serpentinväg till de högt belägna alpängarna Winklmoosalm och Hemmersuppenalm. När vår buss måste backa för att möta en annan buss är vi glada att det är en lokal yrkeschaufför bakom ratten.

Winklmoosalm är vintertid ett välkänt vintersportcentrum, men på sommaren och hösten vandrar man till fots över de gröna ängarna. Till de bästa utsiktsplatserna, såsom åsen Dürrnbachhorn, kan man också bekvämt ta sig med sittlift. Åsen är luftig med branta stup på båda sidor. Under den varma dagen har vi samlat över 600 höjdmeter.

– Det är inte sträckan eller höjdmetrarna som tar kål på dig, utan tempot, påminner guiden och fortsätter långsamt framåt enligt bergsvandrarnas favoritmetod: ”det eviga tempots taktik”.

På Hemmersuppenalm

På Hemmersuppenalm står djurlivet återigen för dagens glädjerop. Alpernas charmiga gnagare, murmeldjuren, bor på de nedre alpängarna. Deras närvaro avslöjas genom deras visslande läten. De lustiga djuren, ungefär lika stora som harar, springer omkring på sluttningarna och tittar nyfiket ut ur sina bon utan att verka särskilt rädda för människor.

Reit im Winkl ligger precis där tre regioner möts: Salzburg, Tyrolen och Bayern. Förr i tiden, när gränsdragningarna ännu var oklara, visste byborna inte ens själva vem de tillhörde. Frågan avgjordes slutligen år 1815 genom ett kortspel, där Bayerns kung Max Josef I drog de bästa korten.

Salzburg är fortfarande den närmaste större staden. De sextio kilometrarna dit går längs Tysklands äldsta turistväg, Deutsche Alpenstrasse, som slingrar sig genom Alpernas dalgångar. I Mozarts födelsestad hinner den raska besökaren under en dag se både Mirabellslottets formella trädgårdar, Mozarts födelsehus, Salzburgs fästning och gamla stadens smala kullerstensgränder.

Den sena kvällsflygningen hem på resans sjätte dag möjliggör också ett besök i Bayerns huvudstad. Trots att München är en miljonstad hinner man under några timmar se de viktigaste sevärdheterna i den gamla stadskärnan: Marienplatz, Frauenkirche, Viktualienmarkt och Residenz.

Skärgårdsstigarna är ivriga resenärer

Alpresan som Skärgårdsstigen ordnade den 12-17 september 2026 väckte stort intresse bland medlemmarna, och alla tjugo platser fylldes redan under förhandsanmälan ett och ett halvt år tidigare.

Skärgårdsstigen rf:s första resa utanför Skandinavien gick till Madeira år 2024.

Nästan varje år ordnar föreningen vandringsresor till Lappland, cykelutflykter till Åland samt flera kortare vandringar i närområdet.

Mer information om nästa års verksamhet ges vid föreningens höstmöte den 28 oktober klockan 18 i Församlingshemmet.