Rättvisa handlar inte om att vinna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
“Alla är värda ett bra liv”, säger min gammelmormor. Hon är den som lärt mig vad rättvisa betyder. Det är hennes livsfilosofi i en mening, lika enkel som orubblig. En människa som verkligen aldrig tappat fotfästet i det mänskliga.
En stor del av hennes liv har utspelat sig inom vården. Men hon har aldrig brytt sig om titlar eller pratat om karriär. Det enda som gällde var nytta. Hon gjorde varje uppgift med en värdighet och som förvandlade det vardagliga till något större. Som om varje människa hon tog hand om förtjänade respekt, inte medlidande. Och inte för att hon blev tvingad utan för att hon ville det. Vi pratar ofta om stress, prestation och balans men sällan om tillit, det där tysta bandet mellan människor som tror på varandra. Min gammelmormor arbetade inte bara med händerna utan med hjärtat och hon blev buren av den tillit hon själv gav.
Hon har inget till övers för människor som tar utan att ge, men hennes hjärta öppnar direkt för den som försöker. Jag tänker ofta på det när världen känns orättvis på riktigt, när man ser hur vissa alltid verkar få mer, medan andra kämpar i motvind utan att klaga.
Hon är också rättvis på ett sätt som känns ovanligt idag. Hon har inget till övers för människor som tar utan att ge, men hennes hjärta öppnar direkt för den som försöker. Jag tänker ofta på det när världen känns orättvis på riktigt, när man ser hur vissa alltid verkar få mer, medan andra kämpar i motvind utan att klaga. Hennes rättvisa är inte ideologisk. Den kommer ur vardagen, ur händer som burit tvättkorgar, matkassar och ibland andra människor. Ur ett liv där omtanke inte var ett ord utan ett arbete.
När jag hälsar på henne idag sitter hon där i sin fåtölj, ser ut genom fönstret och frågar om jag ätit ordentligt. Samtidigt har hon full koll på världen. Hon kan ofta påstå att mycket blivit bättre, men ibland undrar hon nog om folk har blivit helgalna. Kanske är det dags att vi återupptäcker den sortens rättvisa som inte handlar om att vinna diskussioner, utan om att göra gott där man står. Hon finns där för alla. Sina barn, barnbarn, barnbarnsbarn, familj och vänner. Min gammelmormor skulle aldrig kalla sig förebild. Men det är hon. Och kanske är det just hennes ord som visar vägen: Alla är värda ett bra liv.