Inte bara ett ställe att bo på, utan att leva i
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Pargas vill växa, och det är ett bra mål. Vad är det som gör att man vill flytta hit? Man kanske känner någon, har sina rötter och sitt ursprung här. Då är det naturligt att söka sig hit. Här finns redan hemkänslan som en obestämd medvetenhet. Man kan hitta den sportgren eller det kulturliv som tilltalar. Det finns något för alla åldrar. Skolorna har bedömts som goda. Så behöver den inflyttande ett arbete. Arbetsplatsen kanske finns i närkommunerna, men det skulle vara en av de viktigaste uppgifterna för staden att lyckas locka hit företagsamhet. Finns det arbete så finns det också bostadsbehövande.
För mig känns det nära att tänka på små turistföretag, för att göra staden till en sommarstad. Som det nu är staden rätt tom under sommarmånaderna. Traditionen att fara till stugan, gör att det är det övriga Pargas som aktiveras. Inget ont i det i sig, men själva kärnstaden har inget att erbjuda.
I det bästa av världar skulle jag villa bevara det gamla, och kyrkan mitt i byn. Det är liksom infarten till Gamla Malmen, som är en trivsam stadsdel att ströva i. På sätt och vis är det också Pargas kärna, eftersom strandvägens arkitektur och den ensamma Köpmansgatan inte upplevs som en levande stadsdel. Den nya planen med moderna höghus skulle ändra karaktären av staden på ett för mig negativt sätt. Det har varit ett stort arbete med centralparken. Att gå runt Kyrkgropen är en mycket trevlig promenad och sedan fortsätta mot Snäckviken eller Gamla Malmen. Det ger en varm känsla av hembygd på ett positivt sätt. I mitt tankesätt skulle strandkanten, om den nu måste fyllas med bostäder, behöva planeras så att de nya husen skulle vara en förlängning på den byggkultur av trähus, antingen egnahemshus eller radhus, som Gamla Malmens arkitektur har. Alla hus med en egen prägel.
Den nya planen skulle göra att känslan, som gör en till Pargasbo, skulle splittras.
De som uttryckt sig om de planerade höghuset har också uttryckt sin oro över hur övrig infrastruktur överhuvud kunde genomföras. Behov av vägar och parkering osv.
I stället skulle jag vilja satsa på att hjälpa nya företagare att komma i gång med verksamhet, som skulle aktivera turister. Möjligheten att lära sig ro, att kunna göra en kanotutfärd till Tjuven, grilla korv mm. Enkelt med samtidigt exklusivt för den som inte haft en sådan upplevelse. Att gå med grupper ut i skogen, till gruvan, en matvandring runt i våra fina restauranger, med en rätt här, en där och tills slut en kopp kaffe eller litet lingongröt, något enkelt exotiskt. Men allt sådant måste samordnas och satsas på. Och där ser jag att staden bör göra en insats och stödja nya företagare med idéer för ökad turism.
Som förslag på något unikt att söka sig till vore en simbassäng vid havet, med garanterat algfritt vatten. Det skulle kunna locka folk till Pargas.
Ännu om förändringarna i stadsbilden. Vad skulle du, som läser, säga om din granne eller gäst skulle komma in i ditt vardagsrum och ändra på möbleringen, som du är van vid. Kasta ut det gamla och hämta in nytt och modernt. Och de skulle knappast förstå att det du vant dig vid är det som inger dig trygghetskänslan. Och du skulle känna dig överkörd. Jag hoppas denna tanke också skall finnas vid nybyggande. Och jag tycker personligen att redan tomter med befintliga rivningtillstånd skulle bebyggas först. Pargas är tämligen tätt byggt, men med god vilja kunde man säkert hitta tomter, att utnyttja. Kanske det t.om är tid för en hel stadsdel utanför stadskärnan.
Som förslag på något unikt att söka sig till vore en simbassäng vid havet, med garanterat algfritt vatten. Det skulle kunna locka folk till Pargas. Också en verkstadsgemenskap där man kan utföra små egna verk skulle ge ett minne för livet. Kanske hembygdsgården eller om Ankarhuset skulle förbli staden, vilket jag hoppas, skulle där både inne och ute kunna framarbetas hantverksgemenskap och varför inte dans på gården och gräsmattan till orkester vissa dagar i veckan under sommarperioden.
Och då slutar vi var det började ”inte bara en plats att bo i,en plats att leva i”.
Om du vill stödja mina tankar kan du gå till Galleriet på Köpmansgatan 16 under öppettiderna och skriva under initiativet. Texten finns att läsa på underskriftsblanketten.