Hemligheter som gör världen lite ljusare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
– Hur länge har den här marknaden ordnats i Pargas? viskar Åbodamen.
Hon har helt omedvetande om denna tillställning kommit till Pargas på lördagseftermiddagen för att upptäcka en stor folkmängd mitt i stan, Gamla Malmens julmarknad. Hon kan inte tro sina ögon – att det ordnas en så här stor och fin julmarknad i Pargas! ”Det här tänker jag inte berätta för någon om, det håller jag för mig själv”, säger hon leende och fortsätter sin färd mellan stånden med stora, förundrade ögon. Senare konstaterar vi att denna ”hemlighet” redan har drygt 30 år på nacken.
Visserligen fick jag vara med och baka, men vad som riktigt fanns i den gudomligt goda smeten var ytterst hemlighetsfullt – det enda jag visste var att det krävdes både vodka och en hel del smör för att åstadkomma dessa små, underbara, kryddiga kakor.
Julen är full av hemligheter och många är vi vuxna som gör vårt yttersta för att hålla hemligheterna vid liv. Efter tio års äktenskap fick jag av min svärmor äntligen veta hemligheten bakom hennes goda pepparkakor. Visserligen fick jag vara med och baka, men vad som riktigt fanns i den gudomligt goda smeten var ytterst hemlighetsfullt – det enda jag visste var att det krävdes både vodka och en hel del smör för att åstadkomma dessa små, underbara, kryddiga kakor. Nu finns receptet väl förvarat, handskrivet, i min gamla receptbok i väntan på framtida svärdotter och –söner. Men det lär nog kräva många år av äktenskap innan jag avslöjar den hemligheten!
Vi vet alla att julgubben inte kommer med renar och släde – ändå håller vi fast vid hemligheten. För magin i att tro på tomten handlar inte om verklighet – utan den handlar om hopp, glädje och gemenskap. Jag minns känslan som barn då mörkret lagt sig och snön gnistrade utanför fönstret (för visst var ju barndomens jular alltid vita). Vi barn stod i fönstren och spejade efter julgubben och plötsligt stod han där med sitt stora skägg och tomteluva och då var nog världen för en stund helt magisk.
Jag tror att tomten aldrig riktigt försvinner – när vi blir äldre byter han skepnad från figuren med det stora skägget och tomteluva till en känsla av omtanke.
Jag tror att tomten aldrig riktigt försvinner – när vi blir äldre byter han skepnad från figuren med det stora skägget och tomteluva till en känsla av omtanke. Varje morgon fram till den 24 december smyger jag på tå fram med mina små paket och fyller adventskalendern och svär att det är sista året – inte ens den yngsta i huset tror ju längre i sin vildaste fantasi att tomtarna har varit i farten. Jag gömmer julpaketen i min garderob och vet att alla vet att de, paketen, finns där. Det är en hemlighet vi vuxna vårdar med omsorg. Vi gömmer paket, viskar och smyger på tå. Inte för att luras, utan för att vi behöver något som bara är fantasi. Så nästa gång du ser ett barn som väntar vid fönstret, låt dig smittas av den där förväntan. För magin i att tro på tomten är inte bara barnens. Den är vår gemensamma hemlighet – och den gör världen lite ljusare, om så bara för en kväll.
I detta nummer av PK, årets sista, avslöjar vi en hemlighet som vi har ruvat på sedan slutet av november. Vem döljer sig bakom skägget? Vilka är julTOMtarna? Det var glädjande många som ville vara med i vår lekfulla tävling! Grattis till alla som lyckades pricka fem gånger Tom rätt! Nu tar vi på redaktionen en behövlig julpaus och återkommer med ett nytt nummer den andra januari nästa år.
Jag önskar alla våra läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!