Det lilla steget in i arbetslivet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Snart är sommarfåglarna här – de lyckligt lottade ungdomarna som fått ett sommarjobb i år. Jag minns hur stort det kändes när jag själv som 14-åring fick mitt första sommarjobb. Det var inte glamoröst — mest rensa rabatter och klippa gräs — men jag gick hem varje dag med en känsla av att ha gjort något vettigt och betydelsefullt. Kaffepauserna var dagens höjdpunkt då Sibbo kommuns trotjänare på parkavdelningen bjöd friskt på sig själva och den ena vitsen efter den andra avlöste varandra. Det var gemenskap och en känsla av att vara inkluderad i allra högsta grad. Vad jag fick i lön minns jag inte, erfarenheten och framtidstron vägde nog tyngre än lönekuvertet. Somrarna där på avancerade jag så småningom till fönstertvättare, fabriksarbetare, logistikplanerare och fakturerare.
När jag idag läser den färska Ungdomsbarometern, som är en nationell enkätundersökning i Finland som samlar in information om unga personers (15–29 år) åsikter, välbefinnande, värderingar och livssituation, känns det som om den där känslan av att känna sig behövlig och sedd har försvunnit för många unga. Bara 17 procent tror på världens framtid, vilket är mindre än hälften jämfört med för bara några år sedan. Och 70 procent känner press över att hitta ett jobb — inte för att de ogillar arbete, utan för att de är rädda att inte få chansen alls. Det är oroväckande. Ett sommarjobb ska vara just en sådan chans. En lågtröskelplats där man får testa vingarna, känna att man är på väg någonstans.
Visserligen erbjuds det sommarjobb, till och med genom lotteri för att fördela möjligheterna rättvist. I Pargas lottas 20 unga ut till jobb inom park, städ, underhåll eller dagvård, med en lön på 900 euro i månaden. Timlönen blir inte så hisnande med en 30 timmars arbetsvecka. Samtidigt finns sommarjobbssedlarna som ska hjälpa ännu fler unga att få in en fot, ett litet ekonomiskt stöd utbetalas till arbetsgivare som vågar ta emot dem. Med sommarjobbssedel avses i Pargas ett understöd på 380 euro som beviljas av staden till arbetsgivare som anställer ungdomar födda 2008–2010 till sommarjobb för minst två veckor.
Visst spelar lönen roll, men sommarjobben handlar inte bara om antalet platser eller lönenivåer. Framtidstro handlar inte bara om statistik. Det handlar om känslan av att det finns en väg framåt.
Visst spelar lönen roll, men sommarjobben handlar inte bara om antalet platser eller lönenivåer. Framtidstro handlar inte bara om statistik. Det handlar om känslan av att det finns en väg framåt. Om att någon ser en, räknar med en, tror att ens ansträngning har ett värde. Sommarjobb är en av de första investeringarna i ens egen framtid, liksom även en investering för företagen som blir mera kända och attraktiva för kommande arbetstagare. De unga får erfarenheter som hjälper dem navigera arbetslivet och våga drömma större.
Vad vill vi att ett sommarjobb ska vara för våra unga idag? Är det bara några veckors sysselsättning? Eller är det en av få platser där en ung människa faktiskt får känna att världen kanske trots allt öppnar sig en liten bit? Kanske börjar framtidstron just där, i något så enkelt som att en ung person går hem en julikväll och känner: ”Det här klarade jag. Kanske klarar jag mer.”