Till sommarens barn

Föreställ dig en sommarkväll och en terrass full av lyckliga människor. Dagen dröjer kvar i väster och gårdsträdets smala skugga delar den solbrända marken. Ett kraftlöst vinddrag för med sig minnet av den heta förmiddagen. Det är bara en lek. Kurragömma med en isig famn.

Någon drar ett skämt. Vännernas skratt ekar över byns tak. De mörka trädgårdarna doftar av violetta syrener. Lyckan finns där. Eller åtminstone borde den göra det. Du försöker få grepp om rytmen i ditt hjärta, men tappar räkningen och greppet glider undan. Horatius ord känns som luft i all sin naivitet. Du har ätit en god middag och låtit sommaren hålla dig i handen. Allt verkar vara som det ska, men dagarnas förkortning tynger redan innan den ens börjat.

Om du kunde glömma vintern, skulle du våga försöka? Hur även den smidigaste rygg stelnar i den isiga vinden. Hur uråldriga furor spricker i öde skogar och vattnen fryser till livlöshet.

Hur kan havet ens frysa? Det är en evig rörelse, och dess krafter avtar aldrig. Tänk inte på det nu, när dimman har lagt sig över ängen och rödhaken sjunger sina ramsor. Kvällen blir på ett ögonblick till natt. Björkstammens vita kinder är stigar mellan jord och himmel.

Föreställ dig morgonen. Den motsvarar aldrig kvällens löfte. Terrassen är tyst. Endast duvorna kuttrar i kapp med förbipasserande bilar. Inandningen känns frisk och klarnar dina tankar. I luften finns redan ett löfte om en mörkare tid. Du stiger ut på det nattfuktade gräset och beundrar spindelnätens symmetri. På dessa breddgrader fördelas årstiderna inte jämnt. Vintern har redan varit tre gånger när sommaren knappt hunnit börja.

Sommaren är en efterlängtad gäst. Den ser djupt in i ögonen, berättar sanna historier och växer fast i oss. Varför har den alltid så bråttom?

Sommaren är en efterlängtad gäst. Den ser djupt in i ögonen, berättar sanna historier och växer fast i oss. Varför har den alltid så bråttom? Innan du hinner vänja dig vid ängens milda toner smiter värmen redan undan. Fönstren bleknar och gårdsträdets frukter faller till marken. Tranungens steg är redan stadigt när skörden torkar i ladorna.

Föreställ dig en evig sommar och ett liv utan skymning och hala stigar. Värmer majsolen alls, om kylan inte nyper i kinderna en vintermorgon? Och om gästen stannar för länge? Om du jagar solen till världens ände kan du förlora förståndet. Vi är inga tärnor som förvandlar höst till vår med några vingslag. Gränsen mellan ljus och mörker är skarp och känns i varje cell.

Minns årets bästa dag. Var vinden frisk? Tyckte du om regnet? Gick du och simmade eller doppade du bara tårna? Den högt brinnande solen bländar minnet när den första snön sakta faller ner på terrassen. Himlen böjer sig som en vidja och stjärnorna tänds på samma platser som för tusen år sedan. Blodet kryper i ådrorna när veckorna löper genom midvinterns mörker.

Se ut. Båtarna gungar redan i hamnen och dagarna är fyllda av tid. Ängen har skakat av sig de sista frostspåren. Träd och buskar visar stolt sina unga blad. Havet andas djupt och låter sydvinden varsamt smeka vågornas krön.