Kärlek i Pargas skriven av nästan 17-åringar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi bor i den lilla skärgårdsstaden Pargas och vi skulle vilja lite berätta om våra tankar om gemenskap och kärlek. Vi skulle säga att vår stad är trevlig och att det finns människor som är snälla. Vi tycker ju såklart att det finns lite brister i gemenskapen trots allt, kanske mest mellan äldre, som kanske har svårt att ta sig till ställen och de sociala kan enkelt bli svårare. Vi skulle vilja att folket skulle vara mera tillsammans, att alla skulle få vara med på evenemang och i övriga grupper.
Staden i sig har platser där man kan hitta vänner, skolan och centrum som exempel, men det är inte alltid lätt att få komma med in i ett kompisgäng. Därför kan det ofta kännas som att man ser och kanske känner sig ensamma i en stad som ska kännas som en gemenskap. Alla är inte accepterande och det kan orsaka problem i vardagen, man måste inte tycka om alla som man träffar men man måste kunna visa respekt och hänsyn till alla, oavsett om man gillar dem eller inte. På det sättet så kan alla känna sig respekterade och de känner sig inte som att de är mindre värda bara för att de inte passar in i någons ideal om hur en person ska bete sig.
Vi tycker att gemenskapen skulle kunna bli bättre, om man till exempel ser när man är i butiken att folk tränger sig förbi i köerna till kassan, man ser människor i skolans korridorer som bara knuffar sig förbi, man ser kanske i staden att folk smutsar ner ganska mycket. Det här är bara några saker av det som vi skulle vilja att skulle bli betydligt bättre. Vi ungdomar är en stor faktor till att sådant här händer, till exempel att man har det dåligt hemma eller att man får dåliga vitsord från skolan. Vi vet och vi kan framförallt bryta detta mönster. Vi kan göra staden bättre, men vi kan inte göra det ensamma. Genom att tänka på gemenskapen till andra människor, kan vi hjälpa oss själva och andra.
Det som vi vill få fram med insändaren är att staden är en fin stad att bo i.
Det som vi vill få fram med insändaren är att staden är en fin stad att bo i. Att alla inte alltid känner sig respekterade eller inkluderade, är inte en bra sak. Det är något som vi måste jobba på så att gemenskapen i staden blir så bra som möjligt och att alla i staden trivs och känner sig trygga. Vi tror att om alla jobbar tillsammans på det här så kan framtiden se ganska ljus och hoppfull ut, vi kan göra staden till en mer trygg och bättre plats att bo i, ingenting är omöjligt.