Föreningskraft
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I lördags firades årets gråaste dag – åtminstone av dem som bryr sig om att uppmärksamma dylika kommersiella kampanjer. Personligen har jag inget behov av att bli påmind om närvaron av den grånande hösten. Den känns väldigt uppenbar. Och lika visst är det att allt blir bara mörkare fram till Black Friday. Efter det ska väl julbelysningen börjar vittna om småningom ljusare tider.
Mitt i denna svartnande grånad är ändå många föreningar mitt uppe i sin högsäsong. Fritidsaktiviteter genom föreningslivet är något som verkligen ger kraft i den grå vardagen. Det behövs minsann! Men om föreningarna förmår ge så mycket kraft måste de ju rimligtvis också få kraft av någonting. Och finns det även sådant som tar kraft av föreningslivet?
Att samlas kring sitt gemensamma intresse, i sin grupp eller krets eller avdelning eller i sitt lag, det skapar ett delandets glädje som trotsar all matematik. När alla ger av sin iver och helhjärtade närvaro, får var och en tillbaka ännu mer. Det är ju där föreningskraftens hemlighet ligger. Men visst fungerar denna föreningsmatematik också i motsatt riktning. Om en del byter ut iver och närvaro mot lojhet och frånvaro riskerar slutsumman för dem som dyker upp bli negativ. Det tar kraft.
Det går så enkelt nuförtiden att i en app klicka in att man inte kommer eftersom man ska handla julklappar den dagen. Det tar kraft att konstatera att man är tvungen att tänka om programmet eftersom någon bokat barberare och någon ska till Åbo och köpa nya byxor.
Med tiden har det utvecklats allt mer sofistikerade system för att meddela VARFÖR man INTE ämnar delta den och den gången. Det går så enkelt nuförtiden att i en app klicka in att man inte kommer eftersom man ska handla julklappar den dagen. Det tar kraft att konstatera att man är tvungen att tänka om programmet eftersom någon bokat barberare och någon ska till Åbo och köpa nya byxor. Det tar också kraft att planera om. Och det tar kraft från gruppen, från laget. När jaget blir större än laget tynar föreningskraften bort.
Att det har blivit så enkelt och smidigt att meddela att man inte tänker komma för att familjen hittat på annat program urholkar föreningslivet. Som ledare har man rätt att förvänta sig att alla kommer, tycker jag. För ledaren är den som alltid dyker upp, i ur och skur, allt som oftast oavlönad. Utgångsläget i organiserad föreningsverksamhet borde vara att alla i gruppen kommer på given tid– inte att man ska meddela OM man kommer.
I grund och botten handlar det om respekt för den gemenskap man valt att bli en del av. Så länge den finns där genereras föreningskraft som räcker och blir över. Men den är inte självskriven i individualismens tidevarv. Så tänk på det, bästa föreningsvänner, när ni ska ut och julhandla. Det finns 168 timmar i veckan. Efter föreningsaktiviteterna finns minst 160 kvar. Du hinner både julhandla, skaffa ny frisyr och köpa nya byxor utan att pruta på föreningsgemenskapen.