Tydligen anses arbetet på Pjukalavägen avslutat med guppen eller de tre farthinder på raksträckan som också är övergångsställen.
Känslan blir att man kör upp på en nertrampad trottoarkant och inte en mjuk övergång. Meningen är förstås att farten ska dämpas till krypfart då man passerar övergångsstället där man sällan ser någon person som står i tur att gå över. Tanken med skyddade övergångar är inget fel.
För en tid sedan gjordes asfaltering med tre gupp, då med betydligt mjukare överfart för bilarna.
Upp och avfarten på guppen kändes normala som farthinder på andra ställen man träffat på. Nu två–tre år senare gjordes asfalteringen om och upphöjningarna blev stötiga av de kanter som nu finns. Jag tror att många tänkte som jag, var det dags att göra om Pjukalavägen efter så kort tid?
Sträckan är ca 300 m med tre farthinder för de som kör hela Pjukala raksträckan.
Man behöver inte prata om den avgasförorening som kommer i samband med tre accelerationer på en kort sträcka, men tanken väcktes då jag låg efter en lastbil med långt släp.
Farthinder är väl okej, men vägansvariga har gjort saken sämre nu än för några år sedan då guppen formades och var mera normala.
Några av oss kör kanske flera gånger per dag och märker att alla ändringar inte leder till smidigare körning vid farthinder för fordon.
Ärendet har varit uppe bland gubbarna i Skräbböle med ansvarig person från staden, då jag inte kunde närvara. Enligt det som sades där är guppen gjorda enligt normerna.
Bengt Söderman
Pjukala
Kommentarer