Den senaste tiden har honungsbina i flera länder råkat ut för massdöd. I Finland är dödligheten bland bina än så länge måttlig, runt sju procent.
Vad dödligheten beror på vet man inte. Det kan vara bakterier, kvalster eller virus som är orsak till att bina dör.
I föregående kolumn nämnde jag professor Karl von Frisch. Han ägnade hela sitt liv åt att utforska honungsbinas kommunikation. På 1920-talet lade han märke till att bin som hämtade nektar och frömjöl till bikupan utförde ett slags dans i trängseln bland andra bin på vaxkakan inne i kupan. En del gick många varv i en snäv ring medsols och andra gick i en snäv cirkel, men efter halva varvet gick de tvärs över längs cirkelns diagonal och svängde med baken. Von Frisch trodde att det var fråga om två grupper bin med olika beteende.
Tjugo år senare upptäckte han plötsligt att han hade misstolkat iakttagelsen. Danssättet var förknippat med avståndet till näringskällan. Om den låg närmare än 50 meter gick bina i ring och var näringskällan längre bort gick de i halvcirklar och längs diagonalen mellan cirkelhalvorna.
Von Frisch placerade ut två skålar med sockerlösning flera hundra meter från bikupan så att vinkeln från bikupan till skålarna var 45 grader. Bin som hittade fram till skålarna fick på sig en liten färgklick innan de flög tillbaka till kupan, röd vid ena skålen och grön vid den andra. Han iakttog de färgmärkta binas ”dans” när de kom tillbaka till kupan. De gick runt i halvcirklar, men diagonalens riktning var olika och till von Frischs förtjusning var skillnaden mellan diagonalernas lutning 45 grader!
Efter det kunde von Frisch genom flera experiment slå fast att honungsbina förmedlade information om näringsställets läge till andra bin i kupan utgående från solens läge. Om diagonalen vid biets dans lutar 30 grader till höger om lodlinjen, ligger näringsstället 30 grader till höger om solen. Om vandringen längs diagonalen tar en sekund, ligger näringsväxterna en kilometer bort, två sekunder betyder två kilometer osv.
Karl von Frisch ägnade sig åt grundforskning för att tillfredsställa sin egen nyfikenhet utan att veta om resultaten skulle komma att ha nån praktisk nytta.
När vi kommer tillbaka till bidöden får vi märka att hans forskning kanske hjälper till att förklara vad som händer. Man tror att neonikotinoider förstör binas orienteringssystem. När de blivit utsatta för bekämpningsmedlet hittar de inte mera hem till kupan utan irrar omkring tills de dör, likt astronauter i rymden som tappat kontakten till sitt rymdskepp.
Kari Penttinen
