”Var hittar vi skärgården?”

Precis den frågan fick jag ställd åt mig i går då jag återvände från lunchen till redaktionen. Det var ett turistpar med ett barn i ungefär 3–4 års ålder som ställde frågan – på engelska.

De hade kommit från Åbo till Pargas på dagsutfärd med sin hyrbil efter att från Turku Touring ha fått tipset att Pargas är skärgårdsstaden. De ville veta var man kan åka ut till Skärgårdshavets nationalpark, ett område de fått veta att man kommer till från Pargas och “Kimit”.

Bra så, de verkar ju snappa upp saker i alla fall, tänkte jag spontant.

De ville också ha tips på vad deras som kunde tänkas göra i skärgården – och verkade framför allt ivriga att åka ut på en fisketur.

Men jag blev visst ”skärgårdsblind” igen en gång.

Med lätt lunchrund mage och rätt så oförberedd för det här ansvarsfulla uppdraget kom jag inte på så mycket annat än att tipsa det väldigt vänliga och trevliga paret om Nagu. De hade inte så rysligt lång tid på sig och skulle tillbaka till Åbo till kvällen.

Faktum var att jag kanske inte riktigt kände för att tipsa dem om gästhamnen i Pargas, utsikten därifrån kanske inte precis motsvarar sinnesbilden av skärgården. Men det är vi Pargasbor vana vid, för oss är det inget problem. Gamla Malmen kändes inte heller som det mest lockade stället för den här familjen – särskilt då sökorden min interna googlesökning jobbade med just då var ”Skärgårdshavets nationalpark” och ”fiske”.

Airisto, hmm, kanske det. Sattmark, okej, varför inte. Attu och Pargas Port, visst, men det tar lika länge att köra dit som till Åbo. Att be dem köra tillbaka mot Lielax och Lemlax kändes inte heller som ett alternativ. Faktum är att man nästan behöver egen bil (eller gott om tid och cykel) för att på egen hand ta del av och njuta av skärgården i Pargas. Det handlar nämligen för det mesta om minst 8–10 kilometers väg i en riktning för att komma ”ut” till skärgårdsvyer då man står i absoluta centrum.

– Men i Nagu hittar ni nog det ni söker, dessutom får ni åka stor färja och i Nagu kanske ni hittar någon som kan hjälpa er med fisket, sade jag.

Då jag sedan började grubbla över det här med skärgård, både den som jag utgår ifrån att turister vill se och den jag själv anser mig leva och bo så gott som mitt i. Skiljer de här två världarna sig från varandra?

Hade jag kunnat svara annorlunda? Antagligen. Jag hade kunnat tipsa om campingen. Men jag blev visst ”skärgårdsblind” igen en gång.

Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi