Ju bättre du klarar dig i studentskrivningarna, desto lättare kommer du in till nästa läroinrättning. Teoretiskt sett har du bättre möjlighet att komma in på en högskola om du har studerat flitigt under några månader än om du har läst mindre till studentskrivningarna men i stället koncentrerat dig på att lära dig nytt. Att prioritera prov är ett gammaldags sätt att mäta studerandes kunskap och det passar inte alla. Gammalmodigheten ansätter det finska skolsystemet både i grundskolorna och i andra stadiet.
Varje människa är en unik individ men vårt skolsystem beaktar inte detta. När man har ett visst sätt att bedöma elever offras det individuella lärandet på likvärdighetens altare och det blir en ekonomisk och lätt kompromiss. På tankenivå låter den nuvarande praxisen logisk: alla får möjlighet att delta i exakt samma undervisning, och på slutet gör alla samma prov.
Problemet med den här tankemodellen är att eleven inte ses som en individ som har ett eget sätt att lära sig saker på. I skolorna får man inte tillräckligt mycket hjälp med att hitta den inlärningsmetod som passar en bäst, och många följer därför allmänna normen. Resultatet blir att många tycker att det är en plåga att lära sig saker och Finland får för varje år allt fler studenter som underpresterar.
Utbildningen är kärnan i det finländska samhället och den måste man konstant förnya och vårda. Diskussionen om marginalisering av unga är fortfarande aktuell, och enligt mig är inte lösningen att demonisera nya fenomen.
Jag tror att alla är världsbäst på någonting, men vårt samhälle stöder oss inte att hitta det vi är bäst på. Nu nöjer vi oss med att ge de unga en ytlig översikt i tiotals olika ämnen, några timmars yrkesvägledning och en önskan om lycka till med de framtida valen.
Tuomo Nisula, studerande
översättning Marina Saanila
