Tystnad och frågor

ÅU-kollegan Kim Lunds utmärkta grävjobb om socialsektorn i Pargas och de problem där som nu lyfts fram i offentligheten med utredningar där chefer utreder sig själva, där klienter känner sig felaktigt bemötta, där bilagor och skrivelser försvinner ur protokollen, där flera anställda inom den sociala sektorn sagt upp sig inom en kort tid och där personer som saknar behörighet fattar beslut som på många sätt och vis kan förändra familjers liv har visat sig bli en riktigt otrevlig historia.
Det var den 26 februari som ÅU kunde berätta att fyra socialarbetare vid socialenheten sagt upp sig med några månaders mellanrum under fjolåret. I en skrivelse till social- och hälsovårdsnämnden och till stadsstyrelsen pekade de på flera missförhållanden inom socialenheten.

Frågorna till den ledande tjänstemannen uteblev, men en mellanrapport om hur utredningen framskrider och är utlovad till stadsstyrelsens följande sammanträde.

Allt är nämligen inte heller solsken och fågelsång, trots att det ibland målas upp att se ut så. Tystnadsplikten, utan tvekan befogad i många avseenden, används emellanåt som ett slags magiskt skynke som ger osynlighet. Litet på samma sätt som då små barn gömmer sig under täcket och är övertygade om att ingen ser dem. Man hänvisar till tystnadsplikten också i sådana situationer då det egentligen bara handlar om att erkänna otrevliga sanningar. Tystnadsplikten ska inte finnas till för att skydda varken tjänstemän eller chefer – utan för att skydda socialsektorns klienter.
Arbetet inom den sociala sektorn är inte heller solsken och fågelsång. Långt ifrån, faktiskt. Det är tungt att dag in och dag ut sätta sig in i allt mer krävande fall. Om man samtidigt inte upplever sig få behövligt stöd och uppbackning från sina överordnade och pressen utifrån – både klienter, anhöriga och medierna – ökar, kan det inte vara särskilt enkelt att ”bara göra sitt jobb”.
Viktiga frågor bollas vidare till personer högre upp i beslutshierarkin. Den som slutligen får frågan på sitt bord (det här är ett fall där ”skiten” inte nödvändigtvis rinner neråt som den brukar t.ex. i militära sammanhang) är inte nödvändigtvis tillräckligt insatt i frågan för att kunna ge ett svar.
Självklart förutsätter det att frågorna också ställs, inte som det gick på social- och hälsovårdsnämndens senaste möte för en vecka sedan. Frågorna till den ledande tjänstemannen uteblev, men en mellanrapport om hur utredningen framskrider och är utlovad till stadsstyrelsens följande sammanträde. Det står i tur på måndag. Då vet vi igen mera.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi