Då julen småningom närmar sig (33 morgnar kvar) är det på sin plats att tota ihop en liten önskelista. Den kan man i alla fall inte just nu posta och vara säker på att den hinner fram i tid, eftersom det redan nu har samlats så mycket post i vissa av distributionscentralerna att det kommer att dröja ända in i januari innan den posten delas ut – oberoende av ifall strejken avslutades redan i dag.
Herrlandslagets avancemang till EM-slutspelet i fotboll nästa sommar är förstås en önskan som funnits på rätt mångas önskelistor rätt så länge redan, men den kunde vi bocka av redan i lördags. Utan desto större dramatik ens. Så den kan vi stryka.
Men för att säkerställa att önskelistan kommer fram får vi ta till de egna apostlahästarna. Ett alternativ är att hälsa på hos julgubben, som lovat närvara vid julgatans öppning här i lilla Pargas i morgon kväll. Inte så illa. Men jag tror inte att jag täcks slå mig ner i hans famn trots det.
Kära julgubben!
Jag önskar mig en lösning på skolproblematiken i Pargas som först och främst skulle basera sig på fakta och det som är vettigast på längre sikt. En lösning som tillfredsställer dem som använder skolorna: det vill säga i första hand elever och lärare.
Jag önskar mig också att man inte stirrar sig blind på prislappen, eftersom det här handlar om en investering som kommer att ha långt gående följder. Det är en investering i allas vår gemensamma framtid, i vår egen välfärd och i förlängningen min generations pensionsdagar (förutsatt att det nuvarande pensionssystemet kvarstår till dess, men det är en helt annan femma).
Jag önskar mig en lösning som tillgodoser de behov som finns på inlärningsmiljöer av i dag, en lösning som tar i beaktande elevers och studerandes behov att idka motion och en lösning som åtminstone gör sitt för att sporra barn och unga att röra på sig mera.
Inget fel på nyttomotion som att ta sig från plats a till plats b mellan lektioner, men då måste också detta tas i beaktande då man planerar skoldagen.
Önska får man alltid, litet som då oppositionspartierna i riksdagen gör upp sina egna skuggbudgetar. Man behöver inte vara fullkomligt realistisk och verklighetsförankrad då man gör upp den, men ofta (inte alltid) finns det bra poänger också på andra sidan av den ideologiska barriären som partigränserna utgör.
Gärna skulle jag också ta med klassikern med fred på jorden, rättvisa och dessutom några extra timmar för vila och sömn varje dygn, och en längre semester. Och en kall vinter. Och en varm sommar…
Äh, kanske lika så bra att också det här önskebrevet stannar i postlådan utan att det når sin adressat.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
Kommentarer