Agent dirtfisher har sammankallat till träff. Hotellet, klockan 14.00. Briefing om Ingress och Niantic Project.
– Man fastnar utan vidare i det här, som i grund och botten kan ses som ett slags motionsspel. Det är alla från tonåringar ända till pensionärer som spelar och här kombineras många olika element av taktik, lagspel och egen aktivitet, säger agent dirtfisher som valt att hållas anonym i den här intervjun.
Den stora skillnaden gentemot exempelvis geocaching, där man enbart söker efter gömmor som man sedan man en gång hittat dem inte har någon orsak att återvända till, är att man i Ingress har orsak att återvända. Portalerna kan ha övergått till den andra sidan eller så behöver de laddas upp eller skyddas.
– Man kan spela egentligen precis så litet eller mycket man vill. Själv höll jag en paus på nästan ett år innan jag igen aktiverade mig och hjälpte igång en bekant till mig. I Pargas är vi inte så många jätteaktiva spelare, kanske ett halvdussin eller så i dagens läge, säger dirtfisher som håller till i det gröna lägret.
Man fastnar utan vidare i det här, som i grund och botten kan ses som ett slags motionsspel.
Den blåa färgen är något av en bristvara då man ser på kartan i Pargas och skärgården, men redan då man ser på S:t Karins eller Västnyland är det så gott som uteslutande blått – just nu. Saker och ting tenderar att ändra rätt snabbt.
– Spelet är en verklig batteritjuv, medger dirtfisher, som själv har utrustat sin skanner med ett externt tilläggsbatteri och ett bluetoothkopplat headset.
Spelets ljudvärld är nämligen rätt imponerande och förstärker den kusliga och dystopiska stämningen rätt mycket.
Spelet går ut på att smarttelefonen efter att man laddat ner appen fungerar som en ”skanner”, där portaler och XM, exotisk materia (exotic matter) syns. Portalerna är antingen vita (okontrollerade), blåa eller gröna – beroende på vilket lag som äger dem (se faktarutan). Portalerna kan sedan länkas samman både två och två samt som trianglar som sedan skapar färgade fält.
Motståndarspelare kan riva portaler och söndra länkar, medan spelare på samma lag kan samarbeta kring att försvara de egna befästningarna.
Genom att röra sig, samla XM och ”hacka” portaler får spelaren allehanda grunkor som visa sig nödvändiga. Till exempel behöver man en portalnyckel för att kunna länka portaler. Portalerna kan ofta ha smålustiga namn, såsom till exempel monumentet i korsningen av Cementvägen och Skärgårdsvägen, som kort och gott heter Star Gate.
Kort och gott handlar det om att röra sig i sin närmiljö (och varför inte också längre bort), vara social och samarbeta med det egna lagets spelare – eller alternativt köra ett solorace. Sedan i fjol finns det också möjligheten att spela så kallade uppdrag, där man skall göra vissa saker på ett specifikt område för att belönas med olika virtuella märken.
All aktivitet belönas med poäng och man avancerar sakta men säkert till högre nivåer. Som nybörjare kommer man in på nivå 0, men kommer rätt snabbt upp några nivåer – åtminstone om man får litet hjälp på traven. Den högsta nivån man kan nå är 16.
Den bakomliggande intrigen är som en science fiction-roman och lever vidare på många nivåer. Spelet har en egen sajt för själva intrigen, där man kan hitta olika tips och information kring storyn som ligger bakom. Ett antal rollfigurer som spelar en central roll i storyn kommunicerar också via spelets officiella kanaler på Facebook, Twitter och Google+. I ärlighetens namn finns det många aspekter som påminner om tv-serien Lost.
Evenemang och jippon – också samarbetssådana mellan de två lagen – arrangeras nu som då runtom i världen. Appen har enligt Niantic laddats ner över 12 miljoner gånger och spelet spelas i över 200 länder runtom i världen.
Många av de mer rutinerade spelarna värvar i dag med nya spelare och fungerar som ett slags mentorer och tutorer för nykomlingarna. Ibland ordnas också särskilda introduktionstillfällen för nya spelare, både grodor och smurfar.
På söndag klockan 17 ordnas ett sådant tillfälle, då agent dirtfisher med kolleger bjuder in till en träff för nybörjare och intresserade vid hotellet i Pargas.
Precis som med allt annat både beroendeframkallande och mobilbaserat vill den mer erfarna agenten påminna om och mana till försiktighet då man interagerar med den verkliga världen. Att titta upp från skannerskärmen då man rör sig i trafiken är inte bara att rekommendera – utan en nödvändighet.
Så nästa gång du ser en suspekt figur med en öronsnäcka i örat och smådiskret pillande på sin mobiltelefon vid en staty kan det alltså handla om en Ingress-spelare. Världen är inte alltid vad den ser ut att vara. Eller?
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
Ingress
- Ett AR-spel (Augmented Reality, ”förstärkt verklighet”) som spelas med smarttelefon eller surfplatta med gps-funktion och mobildataanslutning.
- Utvecklat av Niantic, tidigare en del av Google men sedan förra hösten ett separat bolag.
- Går ut på att man ansluter sig till ett av två lag, eller fraktioner.
- Det blåa laget är motståndsrörelsen (Resistance).
- Det gröna laget är de upplysta (Enlightened).
- Lagmedlemmarna tävlar mot varandra om att äga, upprätthålla och försvara portaler som ofta finns i samband med offentliga byggnader, konstverk eller historiska platser.
www.ingress.com
Geocaching
- Ett slags skattjakt där man med hjälp av en gps-mottagare söker reda på gömmor av olika storlek och typ som placerats ut i terrängen.
- Då man hittar en gömma, loggar man den som funnen både fysiskt i loggboken som finns i gömman och på geocachingsajten.
- Vissa gömmor innehåller såkallade Travel Bugs, föremål med en uppföljningskod som har en förutbestämd målsättning och kan trans-porteras från gömma till gömma.
- Gömmor finns av många olika slag, vissa består av flera delar, vissa av gåtor som man måste lösa.
- Träffar ordnas också regelbundet oregelbundet, bland annat var det fikastund i somras vid Sattmark.
www.geocaching.com
Munzee
- En annan typ av skattjakt där man med kameran på en smarttelefon skannar qr-koder som hittas på olika ställen.
- Ett mer urbant spel än geocaching, flera munzees hittas i städer än på landsbygden.
- Så kallade ”rovers” kan också åka runt virtuellt från munzee till munzee.
- Virtuella munzees skannas med att befinna sig inom räckvidden, de har inga fysiska qr-koder.
www.munzee.com
