Tidigare har det främst varit företagsgrupper som hört till målgruppen, men nu turnerar mentalisten Pete Poskiparta land och rike runt. Den nya showen ”Mielenkääntäjä” har premiär den 16 oktober i Tammerfors – och innan dess kommer han till Pargas och kultursalen i Piug den 9 oktober med sin ursprungliga show ”Mies, mikrofoni ja mieli”. Den har setts av över 5 000 personer så här långt.
– Den ursprungliga showen är så gott som fulländad vid det här laget, alla små skavanker har med tiden rätats ut. Just nu känns den showen så bra den bara kan bli, menar Poskiparta.
Poskiparta blev i tiderna bekant för en bredare publik som trollkonstnär, men småningom skiftade fokus mer och mer åt mentalisthållet.
I dag känner allt flera till vad det hela handlar om, till skillnad från läget för tio år sedan då många trodde att Poskiparta sysslade med någon form av voodoo-grejer.
– Tv-serien ”Mentalist” har varit bra marknadsföring för vad det handlar om. För mig skulle det vara en önskedröm att någon gång kunna presentera mig utan prefixet mentalist, helt enkelt bara som Pete Poskiparta, säger han.
Poskiparta inledde sin karriär som sportreferent på radiokanalen Auran Aallot med att referera ligabasket från sin hemort Nystad och senare också medverka i ishockeysändningarna i samband med TPS-hockeyn.
– Det blev ett par säsonger av det som hade varit min dröm under studietiden, men jag märkte efter en tid att det kanske inte riktigt var min grej trots allt.
Istället blev det trollkonster på heltid med flera utmärkelser och massor av radio- och tv-uppträdanden. Via dem blev han känd för en allt bredare publik. Men kring millennieskiftet började intresset för mentalismen ta över på allvar. Vissa inslag av det hade redan tidigare dykt upp i hans föreställningar, men ett uppträdande av amerikanen Richard Osterlind gjorde ett enormt intryck på Poskiparta.
– Det var framför allt det att han såg ut som en helt vanlig snubbe, men gjorde de mest otroliga grejerna. De flesta andra mentalisterna bygger sin show på att vara rätt kufiska och udda, men han var den totala motsatsen.
Som trollkarl och mentalist har Poskiparta uppträtt i ett flertal länder. Förutom de självklara grannländerna Estland och Sverige har han också uppträtt i Tyskland, Spanien, England och USA.
– Medan man kan studera till trollkonstnär finns det ingen egentlig utbildning till mentalist, utan det handlar om att studera på egen hand samt lära sig av andra, mer etablerade inom branschen.
Mentalism kan också kallas för tankeläsning och är i grund och botten ett slags trolleritrick där mentalisten försöker ge ett intryck av att ha övernaturliga krafter.
Den internationella organisationen Psychic Entertainers Association är ett forum där kolleger inom branschen umgås. Inom ramen för verksamheten där ordnas ett årligt symposium, Meeting of the Minds.
– Det är ett väldigt familjärt sällskap, man växlar idéer och delar med sig rätt frikostigt. För min egen del är det förstås en fördel att nordamerikanska kolleger inte ser mig som en konkurrent.
En hurudan process går du igenom då du bygger upp en showhelhet?
– Det är faktiskt en process, en som oftast pågår under sommaren då jag oftast inte har uppträdanden inprickat. Jag snappar upp grejer här och där och testar sedan råmaterialet på frun, grannar och andra bekanta. Efter det skriver jag manus, vilket jag som bäst håller på med för den nya showen, och i oktober är det meningen att den nya showen skall vara klappad och klar.
Förutom uppträdandet är det allt annat runtomkring som tar upp en stor del av tiden. Det är många bollar som skall hållas i luften samtidigt: marknadsföring, sociala medier, tidningsintervjuer och annan planering.
– Det blir nog ett heltidsjobb av det hela då man tar allt i beaktande, säger han.
Konkurrensen om människors fritid är stenhård i dagens läge. Poskiparta ser biografer, teatrar, cirkusar med mera som sina främsta konkurrenter inom nöjessektorn.
Att det blev en show också i Pargas förklaras egentligen med två faktorer: en lokal arrangör som varit aktiv i ärendet och Poskipartas önskan om att uppträda på orter som ofta ”glöms bort” då större nöjeskaravaner drar förbi.
– I och med att jag själv är hemma från Nystad, som är ett slags sista utpost dit man inte kommer utan att uttryckligen vara på väg dit, känner jag sympatier för sådana orter. Pargas och S:t Karins är orter som ofta uteblir, då saker och ting istället arrangeras i Åbo.
Men att hitta lämpliga lokaler på ställen som Poskiparta inte är bekant med från tidigare är ingen enkel match.
– Då gäller det istället att hitta en bra samarbetspartner som kan sin ort, påpekar han.
Showen lämpar sig i princip för över tioåringar, också yngre kan se den men uppskattar nödvändigtvis inte vad de ser fullt ut. Barnförbjuden är den alltså inte på något vis.
– Jag klarar mig också på svenska vid behov, så det är inte heller något hinder, säger han.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi
