En mässa förde dem till Bournemouth

JohannaoDaniel2Vid Englands sydkust i staden Bournemouth i stadsdelen Charminster hittar man för tillfället Pargasborna Johanna och Daniel Järnström.
Att bo i England hade länge varit en dröm för dem och när Johanna i somras blev erbjuden ett jobb i Bournemouth tog de chansen och flyttade dit. Till en början delade de hus med Sandra Vuorinen, som också är Pargasbo, hennes pojkvän och två andra personer i den intilliggande staden Poole. Där bodde de den första månaden tills de hittade en egen lägenhet.
Johanna jobbar som teknisk support och kundtjänst för en välkänd mobiltillverkare.
– Jag svarar i telefon, svarar på e-post och chattar på svenska, finska och engelska. Jag tar även hand om klagomål och svarar på frågor på social media. Mina arbetstider är olika varje vecka, men vi jobbar samma skift hela veckan så lite rutin i vardagen blir det. Jag jobbar en lördag i månaden. Genom jobbet har jag fått många nya vänner. Många kvällar har gått åt till att se på film, göra tjejgrejer eller bara skvallra över en kopp kaffe tillsammans med dem.
Jag uppskattar vänligheten man möter överallt, i butiken, i bussen och på gatan. Vintern här var också den bästa på länge eftersom jag ogillar snö. Vi hade snö här endast en morgon och den morgonen var det inget problem att komma till jobbet eftersom inga bilister vågade ut på vägarna. Jag uppskattar det mångkulturella jag får uppleva på jobbet, jag jobbar inte bara med svenskar och finnar utan även östeuropéer och några nordamerikanare.
Daniel jobbar deltid vid det engelska postbolaget Royal Mail.
– Eftersom jag jobbar deltid är mina vardagar rätt så varierande. Ibland har jag korta och ibland längre arbetsdagar, ibland jobbar jag inte alls. Det är ju inte så bra men jag trivs med mitt jobb och värre skulle det kunna vara. Ibland jobbar jag lördagar men oftast är veckosluten lediga och då är det roligt att hitta på någonting tillsammans, till exempel att hoppa på en buss eller ett tåg och ta chansen att utforska detta vackra land. Jag gillar den vackra naturen. Att åka tåg här är en upplevelse jämfört med i Finland för det finns mycket att se överallt. Människorna är artiga, mat och dryck är relativt billigt. Vissa saker är dock inte billiga, till exempel hyrorna. Här betalar man för en liten etta samma som man betalar för en rymlig tvåa i Pargas.
Tidigare har paret besökt Storbritannien sju gånger, första gången var det för att besöka science fiction mässan SFX Weekender, sedan blev det som en tradition att åka dit varje år.
– Under resorna blev vi allt mer förälskade i landet, kulturen och möjligheterna här. Förra sommaren tillbringade vi två veckor i ett hyrt annex för att prova på om det var lika kul att bo här som vi hade tänkt. Två veckor är en kort tid, men längtan att flytta på riktigt blev starkare och under de två veckorna blev Johanna också erbjuden jobbet, så för henne var det bara att packa om väskan och åka tillbaka så fort semestern var över.
Sina vänner och familj håller paret kontakt med via Facebook och Skype.
– Såklart saknar jag familjen och vännerna. Det var så enkelt att sätta sig i bilen och hälsa på mamma och pappa, det är en lyx som man inte har när man bor utomlands. Jag är sekreterare i Pargas Scoutkår Skärgårdsvandrarna och sekreterarjobbet sköter jag fortfarande på distans. Då jag bodde i Pargas drog jag scoutmöten för de unga scouterna så gott som varje vecka och det är något jag saknar, en meningsfull fritidssysselsättning där jag vet att någon annan blir glad över det jag gör. Jag hade också ett väldigt givande jobb som fritidsledare i Piug innan jag flyttade. Det var svårt att lämna jobbet, berättar Johanna.
Innan flytten från Pargas jobbade Daniel som vaktmästare vid Axxell i Pargas.
– Jag saknar vännerna, arbetskollegorna, de jag spelat musik med samt min dotter Amanda, som bor i Sagu med sin mamma.
Järnströms har tänkt att de ska bo i England bara under en kortare tid, just nu vet de inte exakt hur länge det blir. Att bo utomlands ser de som ett äventyr. Planen är att flytta tillbaka till Pargas när det känns rätt.
Marina Saanila