Vi skriver 2018. Det är OS-år och dessutom spelas VM-slutspelet i fotboll senare i sommar. Det här borde ju vara upplagt för ”alla tiders sportår” än en gång. Man prickar in semestern så att det ska gå att följa med så många matcher och evenemang som möjligt, helst förstås i direktsändning. Vem tittar nu på eftersändningar eller sammandrag i efterhand?
Kanske man ändå skulle ge dem en chans? Nja, tror inte jag orkar. Kanske en snabb titt på text-tv för att kolla resultaten, jag orkar ändå inte plöja igenom alla de långa texterna kring hur det gått i tävlingarna.
När var det nu igen som Sverigematchen i OS-hockeyn spelades?
Blodtrycket stiger inte längre oroväckande om det blir en felaktig utvisning på en lejonspelare i hockeymatchen mot Sverige och jag kan till och med tänka mig att läsa en bok istället för att bänka mig framför sportsändningen i tv:n.
Åtminstone företagshälsovården tackar för denna utveckling.
Kanske man istället skulle gå och titta på den lokala innebandyklubbens match? Närproducerad idrottsunderhållning. I dagens läge blir det för det mesta att följa med det som händer lokalt nästan mer inbitet än man följer med de stora, internationella tävlingarna och matcherna. Åtminstone har tröskeln att gå och kolla in nåt på hemorten sänkts betydligt de senaste åren.
Hemelektronikföretagens reklambroschyrer dimper ner i postlådan. Fixa hemmastudion: skaffa en ny tv, ny ljudanläggning och följ tävlingarna i mobilen var än du befinner dig.
Skaffa den rätta webbtjänsten så att du kan följa med oldboysklassens distriktsserie i rodel mitt under arbetsdagen, på toaletten eller varför inte hemma hos svärföräldrarna …
Kan det faktiskt ha gått så att man blivit vuxen på gamla dar? Varav denna förändring i de egna prioriteringarna?
En gång i tiden kunde också jag rabbla upp den mest betydelselösa statistikinformationen från ishockeyligan i samma stil som fyraåringen som blivit en Youtubehit. Allt ur minnet, ända ner till plus-minusstatistiken för det egna favoritlagets spelare. Kanske man hade kunnat utnyttja också den delen av hjärnkapaciteten på ett nyttigare sätt? Vem vet.
Kul var det i alla fall – och jag är rätt övertygad om att det åtminstone inte skadat att träna minnet.
Det finns fortfarande flera tiotal mappar och lådor med hockeykort från nästan tre årtionden tillbaka i tiden gömda i väl valda skrymslen där hemma.
När var det nu igen som Sverigematchen i OS-hockeyn spelades? Dags att söka fram text-tv -appen i telefonen …
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
