I förra veckans PK fanns en tackannons som kanske slank mången förbi. I den tackade köpmannen Sol-Britt Wikström alla sina kunder under hennes 37-åriga köpmannakarriär. En karriär som tog slut förra veckans tisdag då de sista slutförsäljningsprodukterna hittade sina nya ägare.
Eller riktigt slut är det inte än. Lokalen i stenfoten på bostadshuset med adressen Österbyvägen 1 (tidigare Söderbyvägen 41) skall ännu tömmas på några större och tyngre skåp, men det mesta andra har redan åkt iväg. Kvar inne i den rätt slitna och numera ödsliga butikslokalen finns några få hyllor, ett par lådor med kemikalieprodukter, några enstaka läskflaskor och burkar med alkoholfri öl samt en låda med olika stearinljus.
– Jag hade allting nedsatt till halva priset under den sista veckan för att få bort grejerna, säger Wikström.
De flesta tejpningarna har dragits loss, men ett av fönstren kommer hon inte riktigt åt då rutan gått sönder och hon inte vill riskera att skära sig på skärvorna.
Fortfarande hälsar hon på bekanta på gården medan hon bär delar av inredningen till bilen. Nu är det främst pappersarbete som återstår. Sen är det slut.
– Visst är det på sätt och vis vemodigt, men känslorna är nog väldigt tudelade. Det blir också skönt att inte vara bunden till butiken hela tiden och inte behöva oroa sig för kyl- och frysaggregaten varje gång det åskar, säger hon.
I denna stormarketarnas tidsålder har det trots allt gått hyfsat bra också för F:ma E. Stenroos. Wikström berättar att fjolårets försäljning faktiskt var alla tiders bästa, så det är inte på grund av att affären inte skulle vara lönsam som hon valde att stänga.
– Mitt avtal med Kesko löper ut vid slutet av året och de frågade redan om jag tänkte förnya, men jag svarade nej. Avtalen görs upp för fem år i taget, så det var aldrig ett alternativ för mig, säger hon.
Det blev ganska exakt 51 år för affären, varav de senaste 37 i Wikströms regi. Hon tog över efter grundaren Elli Stenroos i all hast den 1 april 1978 med en månads butikserfarenhet i bakfickan. Det var snabba ryck som gällde.
– Jag hade jobbat här som semestervikarie i en månad sommaren innan jag som 21-åring tog över butiken, jag fyllde 22 senare det året. På den tiden fanns det en massa butiker i trakten, nästan i varje gatuhörn. Tarmola som Strömborgs hade fanns precis här på andra sidan, Fagerlunds hade många butiker och uppe i Skräbböle fanns det flera affärer. Nu finns det inte en enda kvar, det är väl dagens melodi.
Många är de stamkunder hon haft under åren. Vissa av dem har hon till och med hunnit stifta bekantskap med i tre generationer; både barn och barnbarn har handlat godis med sina första veckopengar hos Wikström.
– Många trogna kunder var förstås ledsna, men det var dags att gå vidare. Annars står man kvar ännu då man är åttio, skrattar hon.
Stamkunderna har kommit ihåg Wikström med varma ord – och en och annan blomma.
– Till och med under tiden jag var ner till banken förra veckans måndag, hade någon lämnat blommor på dörren. Jag vet inte ännu heller av vem de blommorna kom.
Riktigt klar är hon inte ännu. Butikskapitlet är inte helt och hållet avslutat, eftersom det ännu finns något smått kvar att fixa.
– Visst är det här ju en livsstil också. Men jag har faktiskt inte hunnit känna efter hur det känns, inte riktigt tänka i de banorna ännu. Men tomrummet kommer antagligen senast till vintern, nu på sommaren finns det ändå så mycket annat att fundera på, trädgården till exempel.
– Man får ta det lugnt och se sedan vad man hittar på. Vi har ett litet barnbarn på 1 år och 3 månader så han håller oss säkert sysselsatt, skrattar hon.
Vad som händer med lokalen är ännu oklart, men det är i alla fall säkert att en grundlig renovering krävs. Mycket av den fasta inredningen är i ursprungsskick från 1964. Hyresavtalet sade hon upp i februari.
Butiksutrymmet med sitt spartanska bakrum går på sparsamma 56 kvadratmeter.
– Ja, ja. På måndag förde jag bankkortsmaskinen tillbaka och bredbandsburkarna. Telefonen är kvar och jag grävde faktiskt fram telefonaktien också, säger Wikström
Några små bybutiker finns fortfarande kvar, men inte i de mer centrala delarna av staden. Bland annat Pargas Port, Lillmälö Port och Lielax Kauppa ja Kapakka håller fortfarande traditionerna vid liv.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi
Läs också Vid sundkanten-kolumnen!
