Den snörika vintern sätter nerverna på helspänn hos folk. Dels befogat, dels allt annat än befogat. I Äänekoski i Mellersta Finland är det ändå något som gått snett – med besked. Snöröjarna där har blivit såväl hotade som hamnat i handgemäng och fått kofötter kastade in i sina fordon.
Enligt en anonym källa som tidningen Sisä-Suomen Lehti intervjuat kastades det nämligen in en kofot i förarhytten på ett plogfordon – vilket också ledde till en polisanmälan.
”Man väntar på snöröjarna om morgnarna vid infarterna med mittfingret i högsta hugg, beredda med spadar och snöskyfflar i hand. Man slår på fordonen med spadarna och kastar skyfflarna framför bilarna. Vissa kör till och med sina bilar i vägen så att vi inte kan ploga där.”
På riktigt? Kan det här ens vara sant?
Här i Finland har vi, kanske frånsett de senaste åren, nästan alltid haft snörika vintrar. Stora snöhögar efter plogningen är mera en regel än ett undantag. Förstås har det gjorts nedskärningar i kommunal personal som sköter snöröjning, vilket i sin tur leder till brådare tider och utebliven plogning av områden som av en eller annan orsak tidigare har plogats (trots att det inte varit lagstadgat att göra det).
Kunde man kanske tänka sig gammal, god grannsämja och förbrödring i dessa tider istället?
Då gångbanorna blir smalare för var dag på grund av snön hjälper det inte precis att bilar parkerar lagvidrigt på trottoaren, vilket gör gångbanan ännu mer svårframkomlig. Gör inte så.
Oberoende väljer jag hellre en snörik, ”normal” vinter än det svarta och våta slaskföre vi fått lov att vänja oss vid under 2000-talet.
Den korta text gällande fastighetsägarens ansvar vid snöröjning som publicerades i förra veckans tidning har fått läsare att höra av sig också till redaktionen. En del läsare har efterlyst kommunens ansvar vid plogandet av vändplatser, andra har påtalat problem med gångar och stigar som ”alltid förr plogats”.
I Åbo Underrättelser konstaterade samhällsingenjör Matias Jensén att stadens resurser att sköta sådant som inte är lagstadgat är ytterst begränsade.
Kunde man kanske tänka sig gammal, god grannsämja och förbrödring i dessa tider istället? Snön varar trots allt inte för evigt. Kunde man kanske hjälpa grannen och kompisen i nöd genom att skotta snön utanför den ålderstigna grannens tomt också ifall att de inte själv klarar av att göra det? Från snövrede till snötalko.
Lyckligtvis gör man i alla fall inte lika i Pargas som man – åtminstone tidigare – gjort på många andra orter: dumpar snön och allt skräp som dessvärre följer med den i havet.
Senast då vårsolen fått göra sitt i en tid kommer nog de överraskningar som i snön legat gömda att tina fram. Det blir en och annan bajskotte. Senast då tar följande fas av vinterns klagovisa ton.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
