Barn är värda mera!

Det är budgettider igen, i de flesta städer räknar tjänstemän summor istället för människor. För fast man bra vet att städerna är gjorda av människor, ska åtminstone en gång per år allt mätas med siffror: hur många kvadratmeter, hur många årsverken, hur mycket bidrag…

Så ser man att vissa avdelningar överskrider sin budget, år efter år. Med det accepterar vi för att t.ex. mycket verksamhet inom social- och hälsovården är lagstadgad och man kan inte veta hur många människor blir sjuka. Det stämmer. Men hur man använder sig av olika tjänster kan man bestämma. För också inom t.ex. bildningssektorn finns det lagstadgade uppgifter, inom småbarnspedagogik finns det saker man inte kan lämna bort men där prioriterar man ofta ändå bort. Ofta går det så att om ett barn behöver stöd men det finns ett annat barn som kanske behöver ännu mera stöd, blir det ena utan. Jämför med om vi har två sjuka personer, och den ena har högre feber, så struntar vi då i att hjälpa den andra? Prioritera, ett fint ord som kan väga liksom framtiden. Så trots utredningar, läkarutlåtande, specialisters åsikter, man kan låta bli att bevilja stöd till ett barn som behöver det. Hur är det möjligt, hur kan vi tillåta det?

Inom sjukvården har vi lärt oss att förebygga, för att om man t.ex. vaccinerar människor hålls de friskare och så sparar man i framtiden. Spara, det magiska ordet. Men gällande barn verkar det inte finnas samma förståelse trots mängder av bevis o forskningar. Den senaste jag läst kommer från USA (https://www.impact.upenn.edu/our-analysis/opportunities-to-achieve-impact/early-childhood-toolkit/why-invest/what-is-the-return-on-investment/): för högkvalitativa program för barn under skolåldern, får man 4–9 dollar för varje dollar investerad, i Michigan fick man 9–12 dollar tillbaka för varje dollar investerade på barn 3–5 år gamla. Så egentligen att investera på barn är billigare än att skära bort och prioriterar eller låta bli att satsa på. Jag har en tokig tanke: tänk om vi genom att investera mer på våra barn kunde spara så mycket i framtiden att familjeservice och social- och hälsovården inte längre går över budget. Tänk… Man kunde spara genom att investera!

I Pargas har vi det i medeltal bättre än de närliggande kommuner då det gäller att ta hand om barn, men detta verkar användas nu som ursäkta för att skära bort och blir som de som har det lite värre. Kan vi istället ta exempel att de som har det bättre eller kan vi bara fortsätta vara bättre?

Idag, p.g.a. kortsiktiga inbesparingar låter vi bli att stöda alla de barn som behöver hjälp redan i ett tidigt skede. Idag säger man ofta att man jobbar för framtiden men egentligen skjuts kostnaderna mångdubblat till framtiden för att man inte förebyggde och stödde då det fanns behov. Idag låter vi blir att stöda en hel del barn med särskilda behov, trots att vi alltid framhäver att just barnen är vår framtid.

Paola Fraboni
Lärare och förtroendevald

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*