Vinter- och vårfunderingar

Inte heller i år blev det någon vinter att tala om. Visserligen var det relativt kallt en tid under januari månad. Sedan dess har graderna växlat på bägge sidor om nollstrecket. Men det är ju inte bara vädret som är ur led, utan hela världen verkar vara det. Jag är rädd för att den allmänna oro som nu råder har kommit för att stanna.
I mina spalter i fjol skrev jag nästan enbart om social- och hälsovårdsreformen. Mina spalter börjar kanske verka något ensidiga. Allt tyder dock på att sote-reformen kommer att vara aktuell också under hela detta år.
Jag har länge förundrat mig över den skrala lagberedningen i landet, i synnerhet när det gäller större reformer. Besluten fattas i rasande takt och först efter det att besluten fattats börjar man fundera på hur besluten skall genomföras.
Förra hösten kom man i regeringen överens om att det för sote-reformens del skulle skapas 18 landskap, av vilka endast 15 skulle sköta social- och hälsovården. Endast 12 av de 15 landskapen skulle ha 24–7 beredskap. I januari 2016 presenterade Lauri Tarasti ett förslag på hur övriga frågor utöver social- och hälsovårdsfrågor skulle skötas. Tarasti föreslår att såväl landskapsförbundens och brand- och räddningsväsendets uppgifter som byggnadstillsynen och andra stadiets utbildning skulle överföras på landskapen.

Hela sote- och landskapsreformen påminner om H C Andersens saga om kejsarens nya kläder. För att travestera den sagan säger jag att reformen inte har några kläder.

I sote-reformen skulle man alltså ha 18, 15 och 12 områden (beroende på uppgifterna), och enligt Tarastis förslag skulle man för landskapens övriga uppgifter ha 1, 5, 12 och 18 områden. Kritiken har hittills lyst med sin frånvaro, men efter Tarastis förslag har kritik riktats mot sote- och landskapsreformen. Speciellt från de stora städernas sida har kritiken varit skarp, då de insett att landskapsreformen kommer att slå hårt mot deras inflytande.
Jag begriper inte hur sote- och landskapsreformen skall kunna genomföras inom den snäva tidsram som planerats. Alltför många svåra frågor är olösta. Kanske en kättersk tanke, men borde man inte återuppta det tidigare rådande sättet att bereda stora reformer, d v s tillsätta parlamentariska kommittéer som i lugn och ro skulle utreda reformer för att sedan kunna komma med vettiga förslag.
Hela sote- och landskapsreformen påminner om H C Andersens saga om kejsarens nya kläder. För att travestera den sagan säger jag att reformen inte har några kläder.
Ha en bra vår.
Harry Bondas