Piffens damlag firar 30 år med en vänskapsmatch

Katja Kallio och Marina Alhonen. De ska spela i vänskapsmatchen på söndag.

År 1988 tog Pargasfotbollen ett kliv framåt: ett damlag anmäldes för första gången till en officiell serie, distriktsserien. Innan det hade flickorna spelat i Pargasbyarnas knatteserie tillsammans med pojkarna, och år 1986 hade det för första gången grundats ett flicklag i Pargas. Detta hade producerat tillräckligt gott och ivrigt spelarmaterial för ett eget damlag, till vilket det dock enligt ålder till största delen hörde tonåringar – ända från 14 års ålder. Någon åldersgräns för att komma in i damlaget fanns inte. Frågan var vilka som ville och kunde spela.

– Många av spelarna var med både i flick- och damlaget, så att de fick bra rutin i spelet, berättar Marina Alhonen, som var med i det första damlaget.

Piffens flicklag från 1986. Samma gäng bildade stommen till damlaget två år senare.

Bakom grundandet av laget stod förutom damerna några aktiva pappor. Jan-Erik ‘’Janne’’ Silvander hade kommit till Pargas ursprungligen från Karleby, där han själv spelat i GBK, men också varit tränare för GBK:s damlag under åren 1971–1972. När han 10 år senare följde med fotbollsentusiasmen hos sin dotter Kira Silvander och andra Pargasflickor, kunde han inte låta bli att bli tränare för ett flicklag i Pargas. År 1986 tränade han Piffens C-flickor, som under hans och Teuvo Laaksonens tränarskap växte upp till B-flickor och var år 1988 färdiga att bli en del av ett första damlag.

– Damfotbollen i Pargas började egentligen ganska sent, om man jämför till exempel med andra orter i Finland eller med Sverige, i synnerhet med tanke på att det ändå fanns ett handbollslag här för damer redan på 50- och 60-talet, säger Piffenaktiva historiekännaren Stefan Nyberg.

Storstjärnorna på plats

På söndagen firar Piffens damlag sin 30 års födelsedag med en vänskapsmatch. Där består lagen både av några spelare från den ursprungliga sammansättningen och av spelare och tränare från senare år. Också storstjärnor som Piffen uppfostrat kommer att vara närvarande: till exempel Jessica Lagerblom, Julia Tunturi, Anna Westerlund, Isabella och Olivia Mattsson och Wilma Spets.

– Alla kommer dock inte att spela eftersom deras nuvarande kontrakt förbjuder extra matcher på grund av skaderisker, säger Nyberg.

I alla fall förväntas det många glada återseenden och en feststämning.

– Vi har försökt få kontakt med alla, men det kan vara att någon har blivit bortglömd. Därför uppmuntrar vi alla som har spelat eller varit tränare att komma på plats och anmäla sig till lagen. Man kan också på förhand kontakta mig för anmälning eller mera information, säger Nyberg.

Meningen är att spela en vänskapsmatch i god anda, och tävlandet är inte det viktigaste – eller så säger åtminstone Marina Alhonen och Katja ‘’Kati’’ Kallio. Kallio spelade i damlaget på 90-talet och 2000-talet, och har även fungerat som flickornas och damernas tränare.

– Efter spelet går vi alla och äta till Kamu. Vi hoppas vi kan stanna kvar och se på finalen i fotbolls-VM, säger Alhonen, som har varit med och arrangerat.

Oförglömliga tränare

Det återstår att se om den gamla tävlingsinstinkten i alla fall dyker upp. Alhonen och Kallio säger att damlaget tog träningen på allvar redan under de tidiga åren – det kom inte på fråga att utebli från någon träning eller match – inte ens om man skadat sig.

– Till lagandan bidrog mycket vår tränare Johan Thorn, som själv var lika engagerad, säger Kallio som anslöt sig till laget år 1994.

Kallio minns till exempel att alla i laget ordnade så att de kom på samma skriftskolläger – så att de inte måste vara borta från laget under olika tider.

När damerna talar om forna tränare, uppstår det en speciell humor och nostalgi. Man hör att tränarna inverkar mycket på samhörigheten och lagets framgång.

– Ofta är en god tränare orsaken till att någon åldersklass fortsätter ovanligt länge tillsammans och har framgångar. Om en tränare redan i barnens lag kan skapa en god anda, så bär det långt, funderar Kallio.

Framgångsrik fotbollshistoria

Något år senare uppstod en liten svacka i damlagets historia. Nästan alla kom i åldern att flytta bort för att studera. Också skador bidrog till att laget måste ta paus för några år.

År 1994 hade det till all lycka vuxit upp en ny generation, och laget vaknade till liv igen – vilket ledde till mästerskap i division I. Under året åtog redan nämnda Johan Thorn sig tränaransvaret. Thorn är far till Jessica Lagerblom (född Thorn), som också gjort framgångar i landslaget.

Efter 1994 höll damlaget sig i division I ett tiotal år under ledning av Thorn och några andra tränare.

De senaste åren har Piffens damlag spelat i Damtvåan men i nuvarande stund spelar laget i Damtrean. Piffens damlag har också uppfostrat många spelare som tagit sig ända till landslaget och Damligan eller Damallsvenskan.

Turneringsresorna bästa

Man måste ännu fråga Alhonen och Kallio vilka de bästa minnena av att spela i Piffens lag är.

– Säkert turneringsresorna, ler de och tittar på varandra.

Turneringsresor gjordes ända till Vasa och till Sverige. I flicklaget var turneringarna ofta sammankopplade med pojkarnas turneringar. Det var alltså en stor grupp som åkte med Piffens egna legendariska buss, vars funktionssäkerhet inte var den bästa möjliga.

Damerna Alhonen och Kallio har också fått goda vänner från sina fotbollstider. Nuförtiden är Kallio Piffens knattetränaransvarig. Också fotbolls-VM har damerna naturligtvis tittat på.

– Jag håller inte på något speciellt lag, utan följer mera med spelare från mitt favoritlag Liverpool, avslöjar Alhonen.

– Jag hejar på Frankrike, berättar Kallio.

Till 30-årsvänskapsmatchen, som spelas på söndag kl. 14, har publiken fritt inträde, och kiosken är öppen. Man hoppas att många spelare och åskådare kommer på plats.

Om du alltså vill säkra en fotbollsfylld dag på söndag, lönar det sig att söka sig till Pajbacka kl 14!

Laura Nordin
laura.nordin@aumedia.fi

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*