Villkorslöshet

Tove Hagström.

Skolavslutningsveckoslutet kom och gick, och blomstertiden är äntligen här. Den tycks infinna sig varje år, utan att ställa desto större krav (villkor) vad gäller varma temperaturer. Det har vi ju sett i år. Fast jag läste i ÅU från slutet av maj 1917 att drivisen ställde till det för ångbåtarna mellan Mariehamn och Åbo. Tänka sig.

Nuförtiden får man inte heller villkor under sommaren. För inte så väldigt länge sedan var skolarbetet organiserat enligt andra premisser (villkor). Icke godkänt i ett ämne betydde läsning och tenter, kanske först i juni och sedan i juli. Om eleven inte heller då fick godkänt var det bara att gå om klassen. En villkorslös sommar var antagligen mycket efterlängtad.

Vi måste ta hand om varandra. Kärleken måste segra. Måste. Jag accepterar på inga villkor någonting annat.

Jag hör någon prata om villkorslös kärlek och hajar till. Plötsligt går det upp för mig vad det betyder, även om jag hört uttrycket många gånger förr. Om jag upplever att jag är älskad precis som jag är, och om jag älskar mig själv precis som jag är, har jag goda förutsättningar att få andra personer i min omgivning att känna att de duger som de är. Handen på hjärtat: Känner du att du är tillräckligt bra precis som du är? Eller kräver du av dig själv att du ska prestera eller agera enligt dina egna eller andras (höga) förväntningar, så att du förtjänar att älskas? Hur nöter man bort den föreställningen? Så djupt rotad hos många av oss.

Hur skulle vår värld se ut om vi alla slutade anstränga oss för att passa in? Om det inte fanns några villkor, utan alla bara existerade? Villkorslöst. Låter kaotiskt. Vi måste ju följa vissa regler och system (villkor) för att vårt välsmorda (?) samhälle ska fungera. Eller?

När jag skriver detta har nyligen ännu ett terrordåd skett i världen. Antagligen utfördes det av personer som gjorde det för att prestera, för att duga, älskas (!!). Jag känner mig alldeles stum och samtidigt fylld av frågor. Vad är det egentligen som sker, och vad kan vi göra för att förbättra och förändra mänsklighetens levnadsvillkor och återskapa tryggheten? I år pratas det mycket om krig under Finlands historia, men vad är det för ett slags krig som pågår nu? Var finns frontlinjen? Hur många sådana finns det? Vem dikterar villkoren för krigarna? Hur kan vi enas om vem som har rätt?

Jag undrar om det hela börjar någonstans vid villkorslösheten, kravlösheten?

Vi måste ta hand om varandra. Kärleken måste segra. Måste. Jag accepterar på inga villkor någonting annat.

Tove Hagström
Lärare, psykodramatiker och egenföretagare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *