Varför ska det vara så svårt?

Först lär man folk att sortera sina sopor. Prydliga byttor för bioavfall, glas, metall, papp – och nu senast då plasten. Äntligen, tycker vissa (som jag). Sedan dyker det upp sorteringsstationer också. Vad bra! Nu finns det ett behändigt ställe att föra allt avfall för återvinning, dessutom på hyfsat nära avstånd. Så att man till och med kan ta en promenad dit – utan att ens behöva starta bilen.
Sedan plockar man bort ett insamlingskärl. Sedan nästa. Och ännu ett till. Till sist finns det återvinningsstationer endast vid de stora dagligvaruaffärerna och man får köra flera kilometer med sitt avfall.

Kanske man kunde tänka sig ett par pop up -sorteringsstationer i skärgården också?

Råkar man ge sig iväg till stugan gäller det att fundera noggrant hur mycket utrymme man lämnar i båten eller bilen efter att allt annat pick och pack lastats in. Det gäller att få med en hel del sopor hem också. Inte så kul efter ett par veckor ute på holmen med hela familjen.
Enligt en urban legend spelade det inte så stor roll tidigare heller, sopbilen som plockade upp de olika avfallsslagen förde ju allt till ett och samma ställe ändå – varför ska man bry sig?
Det som Finlands förpackningsåtervinning Rinki och Sydvästra Finlands avfallsservice nu åstadkommer med sina indragningar av de olika återvinningsstationerna (och ovilja att inrätta offentliga sådana till exempel i skärgården) är att folk igen börjar fundera över det här med sopsortering.
”Äh, skit i det. Vi bränner rubb och stubb istället. Det gör dom ju ändå med det avfall vi så idogt sorterat, kört runt på och omsorgsfullt plockat in i rätt behållare”.
Det heter så vackert enligt förordningen att det till exempel ska finnas ett insamlingsställe för plastförpackningsavfall per tätort om 10 000 invånare. Pargas skärgård uppfyller inte de kriterierna under nio-tio av årets månader, men under ett par intensiva månader ökar mängden folk i farten alldeles explosionsartat.
Visst kan man medvetet fatta beslutet att handla så mycket som möjligt a) utan plastförpackningar och b) direkt av producenterna. Kanske man kunde tänka sig ett par pop up -sorteringsstationer i skärgården också? Det ligger ju i tiden med alla slags pop uppar här och var – varför inte en för förpackningsavfall också?
Står valet mellan att ha en pop up -sorteringsstation på torget i Åbo eller i Nagu tycker åtminstone jag att det är självklart var den borde dyka upp.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi